måndag 18 april 2011

Morr och fräs..

Nu är jag trött på det här och vill att Nea ska bli bra NU!!!!!!

Vet inte hur jag ska göra??
Ska jag bra skita i att nu och köra på som vilken vardag som helst??
Andra som tex läkare och dagis verkar ju tycka det.

Jag känner att något är på tok men inget hittas, så..
Min ork tar slut!

Läkaren som skulle ringa i slutet av förra veckan ringde aldrig så idag fick jag själv ringa in för att "försöka" få dom att han ska ringa upp. Det finns inga lediga telefontider och det var inte uppsatt att han skulle ha ringt till mig heller??

-Nä hä..!?! ..men han skulle ringa och lämna besked på de skickade proverna i slutet av vecka 15, stod det på en handskriven lapp han skickade med svaren på de andra proverna.

Det enda som låg inne i systemet var nästa tid vi ska på 28/4 till YTTERLIGARE EN LÄKARE. Den tiden kände jag redan till och ja, jag skriver stort för jag är ARG!

Sköterskan (som i alla fall var jätte gullig mot mig) skulle lägga in en bevakning till honom så får han höra av sig när han kan.
Jag hoppas verkligen att han hör av sig idag för vi har inget intyg för att vara hemma vilket jag tycker känns obehagligt.

Både Micke och jag är överens om att ska hon överhuvudtaget vara på dagis så är det inte ok med heldagar. Hon drack lite mjölk och tog en matsked fil där och det är på tok för lite även för en halvdag.
Och om vi då kör heltid?? ..misstänker jag att det inte dröjer länge förrän det blir dropp i så fall.

Just nu målar jag all skit jag kan på väggen för jag har ingen som helst tillit till varken sjukvården/samhället.. eller ens vissa av mina vänner som lyst med sin frånvaro under denna jobbiga tid.
Det hade varit skönt att ha någon mer att prata med.
Gäller även den andra stora processen vi har burit med oss som i alla fall den slutade lyckligt.

Jag riktar ett stor tack till Lollo och min mamma som jag kunnat spy ur mig till.

Får oxå säga tack till Frida, Jessica, Annelie och Yvonne.. som "vågade" skicka en kommentar ( i förr förra inlägget). Till er andra mesproppar.. Det enda ni hade behövt skriva var..
-Hej, jag läser bloggen och vem du är.
Det var bara en kul liten grej som kanske skulle pigga upp lite med att se vilka som faktiskt läser den.

Micke och jag har pratat om att låsa bloggen då vi misstänker att en viss person som vi inte vill ska ta del av vårat liv läser här. Men jag meddelar er i så fall här i bloggen om det kommer att bli så.

Detta var ett klagoinlägg som heter duga, men var tvungen att få det ur mig.
Kan ändå tillägga att i förhållande till mina känslor så har jag varit mild!

Till er som bryr er.. Kram på er!

3 kommentarer:

  1. Fan vad jag känner med er!!!!!
    Vilken jobbig situation att som mamma och pappa känna att nåt är fel men inte nån lyssnar! Känner jag skulle kunna gråta lite med er!!
    Skickar massor med styrkekramar

    SvaraRadera
  2. Hej
    Brukar läsa er blogg ibland när jag hinner,, men vad tufft det måste vara för er och barnen.. Tänker på er
    Många kramar

    SvaraRadera
  3. Tack!! Det betyder mycket.. Kram

    SvaraRadera