En liten Pippi..

Nea älskar att klä ut sig..
Dagis har påpekat att de är ett gäng som gärna klär ut sig och det märker man väl på vår lilla donna nu i juletid. Lucia, pepparkaksgubbe och tomte.
Idag kom hon så där bestämt och talade om att hon ville ha pippikläder och håret i tofsar. Sen kunde hon spela pajas en stund och sjöng pippi så att nästan taket lyfte! :)

Lucia!

Halloween

När jag fyllde år så hade vi lite maskerad..
Det blev en fantastiskt rolig kväll.. :)

Tack alla ni som var här och firade mig!

Mikael

Mijo

Annie

Karin

Linus

Aaron och Alice

Liia och Elin

Alice

Benge

Hampus

Carola

Micke

Mormor Kina, Nea och Tim

Tim

Nea

Det här var en liten inblick i hur en del av oss såg ut.
Det var jag själv som höll i kameran hela tiden så tyvärr blev det ingen bild på mig.
(fast det gör inget då jag ogillar att vara med på bild)

//Malin

Sjukstuga!

Ja, idag är det rena sjukstugan här hemma.
Nea är fortfarande mycket hes och man märker att hon blir trött fort när hon busar.
Och igår när vi hämtade Micke på flygplatsen så fick Tim feberfrossa. Tur att man är väl förberedd och har tuggalvedon i väskan som han kunde ta. Idag "verkar" han piggare men har blivit snorig och lite hostig.
Idag vaknade jag och kände mig som överkörd av en buss, typ. Ont i huvudet och har börjat bli snuvig.
Tur att jag har fått hem min man igen ;)
Tyvärr hade han en lång "att göra lista" som väntade på honom på jobbet. Vi får väl se om han kommer hem i normal tid eller om det blir övertid i kväll.

//Malin

Inte kul med jul!

Igår var det 1:a advent och jag har inte ens satt upp ljusstakar och stjärnor i hälften av huset än.
I normala fall hade jag redan pyntat helt färdigt för minst en vecka sedan. Man kan väl säga att läget är inte under kontroll. Aldrig förr har jag känt mig så anti julen men ändå längta efter att få känna lite julstämning. Jag vet ju att detta egentligen är höjdpunkten på året för mig.
Inte ens julklapparna är klara som dom brukar vara vid det här laget.

Det är mycket runt oss som gör denna tråkiga känsla.. bl.a.

Huset som behöver renoveras.. överallt men just nu främst i köket där vi har upprivna väggar och förstås hela utsidan av huset. Usch!!!! Nea har fortfarande inget eget rum och man orkar inte att röja i skiten.

Min pappa är oskyldigt anklagad för en fruktansvärd sak. Det har tagit hårt på oss alla i närheten men vi har kommit varandra ännu närmare och har kanske lärt oss att uppskatta den tid vi har tillsammans lite mer än vad vi gjort tidigare. Han har många som älskar honom och bryr sig om honom.

Det är fruktansvärt jobbigt med Max som inte vill vara här men tvingas hela tiden hit ändå. Detta har egentligen pågått i tre år men nu är det värre än någonsin. Tyvärr kör han någon slags martyr mot sin mamma och säger så fort hon är i närheten att han vill vara här, åka hit eller stanna kvar här. Men när han är med oss så vill han inget hellre än att åka hem och har konstant ont i magen. Har vid ett flertal gånger till och med kräkts. Hur i hela världen ska hon förstå hur jäkla jobbigt det är för oss att se honom så här när han absolut inte visar henne hur han mår eller talar om hur han vill ha det.
Jag står i alla fall inte ut med detta längre, så när han kommer hit så åker jag härifrån.
Hur f-n vi ska lösa julen har jag inte en aning om men känner förstås inte ens för att fira den.

Mickes mamma har det jätte kämpigt med sin restaurang på Gran Canaria så just nu är han där nere och hjälper henne lite.

Nea är sjuk och det är andra gången på 1½ vecka.
Nu blir det troligtvis att de opererar in plaströr i hennes öron i alla fall. Vi har tidigare sagt nej till det.

Tim har det skit jobbigt i skolan och vi har hotat att anmäla skolan för där pågår en grov mobbing mot honom och han har till och med blivit mordhotad. Vi har varit på möte med rektorn och dom har satt igång en "utredning" och vi ska snart på ett uppföljnings möte. Tråkigt att det ska gå ett år och ett hot om polisanmälan innan dom tar saken på allvar. Det är mycket smärtsamt att se sitt barn lida så som Tim gör/har gjort, fastän han tycker att själva skolan är rolig. Bara för att ge ett exempel på hur det är för honom:
-Jag frågar hur det har varit i skolan en dag.
-Tim svarar: Idag har varit en riktigt bra dag.
-Å, vad skönt säger jag.. Är det ingen som har retats idag??
-Jo, säger han, men idag har dom bara retats.

Då kan man ju bara tänka sig hur hans andra dagar är!?!

Listan på varför det inte är kul med jul kan göras hur lång som helst känns det som, för där finns mer men orkar inte dra ALLT.

//Malin

Grattis Göte!

Vi vill gratta Göte i efterhand som fyllde år den 16/10.
Hipp, hipp Hurra!

Kram från oss!

Idag är det våran Bröllopsdag!

Det har nu gått 4 år sedan vi gifte oss och det innebär.. Frukt (blommor) bröllop!

Grattis Ove!

Vill bara passa på att önska Ove grattis på hans födelsedag.
Hoppas du får många fina presenter!

//Micke

Grattis Liia!

Idag fyller lilla Liia 1 år!
Grattis gumman.. Hoppas att du får många fina paket och smaskig tårta. Vi kommer och firar dig en annan dag.


Många pussar och kramar från Familjen Granath

Efter en jobbig natt..

..så är hon nu mycket piggare!

Det har varit en kämpig natt. Antar att det rörde sig mycket i hennes huvud efter det som hände och halsen verkar ha fått sig en ordentlig reva då hon varken kunnat dricka riktigt inatt och fick inte ens ner en halv flaska välling på morgonen. Men efter lite alvedon så kunde hon till och med äta en bit smörgås.

Nu sitter hon här bredvid och ritar..
Vi har pratat mycket om det som hände igår då hon är som en skiva det blivit ett hack på. Hon upprepar verkligen allt hela, hela tiden. Förhoppningsvis har hon lärt sig att inte stoppa saker i munnen mer.


//Malin

112

Ikväll var vi än en gång nära.. att förlora vår Nea.

Hon stod och lekte med gamla 50-öringar och plötsligt har hon satt i halsen. Micke rusar in till henne och jag som var på väg ut genom ytterdörren när detta hände rusade efter..
Micke fick tag i henne och hon började att kräkas. Jag tog över och sa till honom att ringa 112 fort som fan.

Stackars Tim hade vid det här laget ställt sig upp på stolen han satt på och höll för ögonen. Jag ropade på honom att han kunde springa upp en stund om han tyckte det var otäckt vilket han gjorde.

Micke pratade med SOS alarm som genast skickade en ambulans.. och Nea fortsatte att kräkas. Man hörde liksom på hennes röst när hon försökte skrika att där satt något i vägen och jag tänkte att snart gör jag heimlich fastän jag kanske trycker sönder nåt revben. Men så plötsligt kommer det mer kräks och ut trillar 2st 50-öringar. DRICKA skriker hon! ..puh kände man då! Och så kom tårarna...
Ambulansen kunde vända och vi ropade ner Tim som stod där uppe och grät. Han kom in och satte sig på golvet hos Nea och mig för att han ville hålla om henne han oxå. Han struntade till och med i att det var kräk överallt (han är jätte kvackelmagad annars). Hon betyder mest för honom och att han är så rädd om henne säger han. Det fick mina tårar att rinna ännu mer.

Hon gick å la sig nyduschad med endast en liten skvätt välling i magen och vaknade igen.. ledsen som bara den.

Vi gav alvedon till henne och ringde barnakuten för att rådfråga lite. Det var så otroligt skönt att prata med den vänliga sköterskan som lugnade oss och sa att det säkert var mardrömmar precis som vi trott och att hon var lite trasig i halsen. Så alvedon var rådet (som vi redan hunnit ge) och mycket hålla om och prata om det som hänt.

Nu vill hon gå och lägga sig i sin säng igen efter en stunds mys på soffan. Hoppas att hon slipper att vakna så ledsen mer i natt!

//Malin

Kära läsare, släkt och vänner..

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig eller förklara hur jag mår och känner just nu????

Vi har en stor kris (eller hur man ska uttrycka det) på min ena sida av familjen som är fruktansvärd att vara i just nu.. Jag vill inte gå in på detaljer om vad det gäller och ber er att inte fråga heller. Jag vill bara förklara lite varför vi inte hör av oss och inte är så sociala just nu.

Det är mycket tårar.. och mycket känslor som flyger fram och tillbaka i kroppen. Man pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Trots att barnen gör att man blir tvungen att gå upp, laga mat, och sköta vardagen så önskar man att man inte hade dem att ta ansvar över ibland. Att bara få vara.. Dom märker ju att det inte står rätt till och blir extra gnälliga dom med.

Maja och Max har vi förskonat från detta helvete.
Då dom inte känner sig riktigt bekväma här hemma innan, så kommer dom definitivt inte att göra det nu. (inte vi heller för den delen)

Det har gått sex veckor sen dom var här sist och vi behöver nog en liten träff för att det inte ska gå så lång tid så att det blir extra svårt att komma en hel helg sen. Och självklart för att vi saknar dem.

SÅ.. vi har tagit beslutet att dom ska komma i ett dygn och då vi får försöka att lägga band på våra känslor. Dom kommer idag kl.14 till imorgon kl.14.

Men jag erkänner..
Jag är så nervös att jag darrar i utandningen emellanåt över att dom ska komma. Jag vill ju inte att det ska bli fel och tänk om jag bryter ihop när dom är här!?!?!

//Malin

Som vanligt!

Jaha, vad ska man säga.

Sjukdomarna bara fortsätter, nu är det min tur.
Har haft en extremt svullen hals och kan knappt svälja. Det gör hur ont som helst och det ilar upp i örongångarna. Väl hos vårdcentralen så visar det inget på halsprovet men crp låg på 34, så något står väl inte rätt till. Tur att jag han lämna in lite blod till blodgivarcentralen innan detta hände.

Men förstår inte varför det ska vara så här hela tiden. Hade planer på att vi skulle överraska farfar lite under vår semester med ett litet besök men ni som har läst vet ju att det var för mycket sjukdomar för att lyckas med det.

Sen hade vi smidigt lite hemliga planer på att jag skulle överraska farfar med att komma upp till helgen med alla barnen då Malin kanske skulle åka med Mormor på en loppisdag i Ljunby. Men återigen som alla förstår blir detta inte heller av......suck!

Det känns skit riktigt.

Har dessutom fått reda på att Max inte mår riktigt bra ännu och eftersom alla barnen har börjat på både skola och fritids nu med massa nya baciller så känner vi att vi avvaktar med att träffas igen till helgen då vi inte vill smitta tillbaka detta till Maja och Max. Nea avslutar sin kur idag och jag är inne på dag 2.

Malin skulle börjat jobba i måndags och jag skulle ta hand om inskolningen. Det blev inte riktigt så. Hon har fått ta hand om alla andra istället, men det är väl ungefär som vanligt.
Nu är hon i alla fall ute på jobbet och vi får se vart hon ska hamna någonstans?

Förhoppningarna nu är att jag ska orka ta hand om de sista dagarna av inskolning så hon kan få jobba heldagar. Det ska nog gå. Det går jättebra för Nea på "dagis" eller förskola som man nuförtiden ska kalla det. Hon vill oftast inte följa med hem. Vi fick börja lämna henne kvar redan dag 3 och det var inga som helst problem. Visst nu är det ju bara några timmar som sen omvandlas till hela dagar, men jag är ganska säker på att hon kommer att fixa det alldeles utmärkt. Min enda oro är om de kommer kunna hantera hennes enormt stora vilja.

Vi får väl försöka komma över denna tröskeln igen och se om vi någonsin kan få lyckas med något som vi planerar.

//Micke

Nu hoppas vi..

..på ett snabbt tillfrisknande för lilla Nea.

Hon hade halsfluss konstaterade doktorn igår så det blev penicillin till henne.

Idag ringde klockan så "fint" (usch) för mig då jag var tvungen att ringa dagis och sjukanmäla Nea som skulle börjat sin inskolning idag.
Vi bestämde att om Nea är tillräckligt pigg på onsdag så ska vi gå dit en timme med henne. Så nu får vi hålla tummarna för det.

//Malin

Nu är det Nea's tur..

I natt när jag skulle gå å lägga mig klappade jag om Nea och kände att hon var varm som en kamin.. Mycket riktigt så hade hon feber, 39.6. Efter en stund på Ipren supp så sjönk tempen lite och hon verkade pigg trots att hon fortfarande hade feber.

Natten gick väl så där.. Nea vaknade många gånger och ville ha dricka vilket är super skönt. Max kom ner och hade drömt läskigt så jag gick med han upp och satt hos honom en stund. Vi pratade och jag satt å klappade på honom tills han nästan somnat in igen. Sen låg jag på helspänn på vad som skulle hända härnäst..

I morse vaknade jag av att Nea ropade och hade hög feber igen. Hon fick Alvedon och lyckades faktiskt somna om igen och det gjorde jag oxå äntligen. Tills Tim kom och sa att Max har suttit och ropat att han var färdig en stund på toaletten.

Nu har vi ringt till jourläkarcentralen och väntar på att dom ska ringa tillbaka. Misstänker skarpt att det är halsfluss på den lilla Skrulltan då hon stinker från munnen och har 40.2 i temp.

Detta är bara så typiskt..
I morgon skulle Nea ha börjat inskolas på dagis.
Hoppas att hon blir frisk fort!!!

//Malin

Grattis Alice på 6-års dagen!

Idag fyller min söta lillasyster 6 år..
..och om en vecka börjar hon i förskoleklass!
Jösses, vad stor hon har blivit..

Många pussar och kramar..
Malin, Micke, Tim, Nea, Maja & Max

Järnbrist!

Läkaren ringde tillbaka idag.

Max hade järnbrist och när man googlar på det så stämmer väldigt många symtom in på honom.
Trötthet, blekhet, sprickor i mungipan m.m. Konstigt att alla andra läkare missat detta???

Återbesök om 2 veckor och järndroppar fram till dess så får vi se.

//Micke

Halsfluss nr.2

Max behandlas för halsfluss i väntan på ytterligare prover som tas imorgon som sagt.
Detta för att de hitta spår av strepp-A som de sen tog en odling av så får vi se om det kanske var Max som bar på smittan hela tiden....??

Fortsättning följer!

Nu börjar det bli riktigt spännande.

//Micke

Körtelfeber....?

Hej igen,

Senaste uppdateringen av ytterligare ett besökt till doktorn. Mer prover ska tas imorgon på fastande mage, då det verkar vara körtelfeber på Max.

//Micke

Sjukdomar och dåligt väder!

Kan bara känna vilken tur att vi inte hade en massa planer eller besök som skulle avhandlas under vår semester ihop. Maja fick diagnosen halsfluss och med sig kåvepenin hem.

Det var dubbla läkare som tog hand om barnen då Malin hade passat på att boka in en kontroll på Max också. Det togs en hel uppsjö med prover på Max och vi väntar svar tillbaka idag.

Det verkar som Hovshaga-vårdcentral inte har så gott ryckte inom branschen då alla läkare vi träffar och pratar med ber oss att sluta ta barnen dit. Ett tips till mamma Nadja kanske?

Extra pinsamt kan det vara när läkarna spärrade upp sina ögon när de fick se Max lilla rygg. Den är nämligen helt full med små ärr eftersom han kliat sönder sig själv när han var lite mindre av alla eksem. Men det kan ju inte läkaren här känna till, då det var första gången de såg honom. De syns extra tydligt nu när han är brun då de inte har något pigment kvar.

Vi har kontrollerat de andra barnen i halsen och idag så visade Max härligt vita prickar i halsen. Då är det bara Tim och Nea kvar som båda två är lite svullna i halsen men inga andra tydliga tecken. Vi får väl se...chansar på att det tar ca 2 dagar till sen blir det Tim och ytterligare någon dag och sen är det Nea. När vi vuxna får det vet jag inte....men det kommer väl när vi kan börja slappna av.

Nu har Malin precis pratat med vårdcentralen och skaffat en ny tid till Max. Strax efter så ringde även läkaren upp som det var tänkt. Men tyvärr hade det blivit fel på proverna och det var bra att vi hade fått tid idag. Då kommer de att ta om de prover som de behöver och han får en koll till. Förmodligen blir det lite kåvepenin eller amimox till honom?

Det dåliga vädret fortsätter och vi får det extra svårt att hitta på något kul alls med barnen.

Man börjar väl inse att det är rätt kört för den delen.

Vi får fokusera på att göra dem friska tills de ska åka hem till mamma igen.

Jippi!!!!! All lycka ska vi få!

//Micke

Lyckan fortsätter...

Ja som sagt, lyckan består!!

Igår när vi skulle gå och lägga oss och barnen, påpekar Maja att hon har lite ont i halsen.
Vid en närmare titt så har hon 2 jättestora mandlar och dessutom 3 stora vita prickar på varje sida.

Jaha, halsfluss på gång då kanske? Men ingen feber. Hon får lite alvedon och nässpray för att lätta av på trycket så hon kan sova.

Idag har hon verkat relativt pigg, men framåt eftermiddagen kom febern. Nu har det regnat hela dagen så det har varit en ganska bra sitta inne dag! Nu har febern stigit till 38.7 senaste vi tittade och det kommer förmodligen bli en tur till någon form av läkarmottagning.

Som om nu inte detta räcker så hittar jag Max sittandes i trappen och ser lite hängig ut. Vad är det? frågar jag.

Vet inte säger han mycket tyst, men jag mår lite illa.....???

Jag har inte några bra ord att fortsätta detta inlägg med utan kan bara säga att just nu är Max och Malin på toa och jag vet inte hur det ligger till? Fortsättning följer kanske...

Helvete!!!!!!!!!

//Micke

65 dagar om året!

Jaha, då var det äntligen dags.
Nu skulle vi få ha barnen för oss själva i 2 hela veckor. Vilket vi såg otroligt mycket fram emot.

Men det räckte inte med att vi skulle må dåligt för att vi känner oss som skurkar mot alla mor- och farföräldrar som givetvis också vill träffa barnbarnen, men som vi bett att vänta då vi bara har mina barn Maja och Max ca 65 dagar per år. Dagar där man ska försöka vara en hel familj, ta hand om sina barn, leka, lära, uppfostra och hitta på saker. De här dagarna ska vi även dela med oss åt alla andra som vill träffa dem så klart.

Det är väl självklart att vi och inte minst barnen vill träffa våra nära och kära så mycket som möjligt. Men i detta fallet kände jag mig lite egoistisk och ville ha dem för mig själv. Det handlar inte om att några inte är välkomna till oss, bara att de kan komma de andra helgdagarna som vi har barnen på.

Vi skulle detta året försöka med att bara vara vi som en familj. Att under dessa 2 veckor inte vara uppbokade utan kunna ta dagarna som de kommer. Kunna åka iväg när som helst och hitta på så mycket vi bara kan med alla barnen. Njuta av den tiden tillsammans.

Säg den glädjen som varar......

Det smärtar mig extra mycket just nu då det inte hann gå mer än 2 timmar innan lille Max kom till mig och sa "att han inte förstod varför han kände sig så varm och illamående, att han ville spy!!"
Tyvärr måste jag även erkänna att jag avfärdade detta som lite hemlängtan efter mamma och trodde att han överdrev. Men givetvis försökte jag lugna ner honom och lyssna på honom. Jag sa att han kunde kanske gå upp och lägga sig för att se om det gick över? Jag skulle strax bli överbevisad och han började spy. Det kom en rejäl dos första gången och sen var det ett par försök till. Malin blev den som satt med honom och tog hand om honom medan jag försökte ta hand om de övriga tre....ringa Nadja och berätta hur det låg till.

De satt på trappan ute i väntan på att Nadja skulle dyka upp och Max såg väldigt medtagen ut.

När Nadja kom för att hämta upp honom slappnade han förmodligen av lite och det kom en rejäl laddning kräk igen.

Vi får se hur denna semestern blir?
Just nu känns det inte så lovande...
En viss smak av bitterhet finns ändå just nu!

Vi får nästan aldrig tid att bara vara tillsammans......

//Micke

Tim 7 år!

Grattis Tim på din 7-års dag!

Pussar och kramar från mamma, Micke, Nea, Maja & Max

Trevlig midsommar!

Önskar familjen Granath

Samsung jet s8000 peach pink till salu!

Denna telefonen är endast använd/provad av mig i två veckor.
Tyvärr passar den inte min typ av användning vilket är oerhört synd då jag tycker den är skit snygg.

Jag säljer den för 2200:-

Egenskaper

Funktioner	GPS, Megapixelkamera, Mp3-spelare, Radio, Turbo-3G, Touch Screen
Name	Samsung S8000 Jet
Höjd	108,8 mm
Djup	12,2 mm
Bredd	53,5 mm
Vikt	110 gram/kg	Produktens vikt sätts i gram (g) för mobiltelefoner och kilo (kg) för laptops.
Taltid	8,2 h	Taltid beskriver hur lång samtalstid telefonen klarar innan batteriet tar slut.
Passningstid	686 h
SAR-värde	0,522	SAR-värde, Specific Absorption Rate, är ett mått på den energi som kroppen tar upp när mobilen hålls mot huvudet och sänder
SMS/MMS
SMS/MMS	Ja
Minne
Minneskorttyp	MicroSD
Ljud och bild
Antal färger	16,7 M
Touch screen	Ja	Även kallat pekskärm. Anger om du kan navigera genom att trycka på skärmen.
Skärmstorlek mobil	3,1 tum
Skärmtyp	AMOLED
Funktioner
Funktioner	GPS, Megapixelkamera, Mp3-spelare, Radio, Turbo-3G, Touch Screen
Kommunikation
PC-synkronisering	Ja
GPS	Ja
GPRS	Ja	GPRS - General Packet Radio Service - gör det möjligt att skicka och ta emot information över mobiltelenätet på ett snabbare sätt än med traditionella GSM-telefoner. GPRS är utmärkt för WAP eftersom man endast betalar för den tid det tar att ladda ned informationen.
Videofunktion	Ja
SMS/MMS	Ja
GSM	Quadband
3G	Ja	Hastigheten för ditt Internet i mobilen med 3G.
4G	Nej	4G är fjärde generationens mobilkommunikation, ska erbjuda en hastighet på minst 100 Mbit/s, för bättre internetupplevelse.
WiFi	Ja	Koppla upp dig trådlöst. Med inbyggt Wi-Fi kan du surfa lättare på din mobiltelefon.
Webbläsare	Ja
Wap	Ja
USB stöd	2.1
Bluetooth	2.1	Bluetooth är en standard för trådlös överföring av data med höga hastigheter. Du behöver inte ansluta mobiltelefonen med sladd till datorn eller annan mobiltelefon.

Vi har i alla fall varandra!

Vi har skrivit ett argt och ledsamt inlägg som vi har valt att inte publicera..

Men vi kan säga att vi mår inte alls bra..
Det är mycket motgångar och det mesta handlar så klart om pengar.

Huset är i mycket stort behov av renoveringar på många ställen (både ute och inne) och allt vi tar oss för ger merarbete då alla tidigare ägare av huset gjort mycket "tabbar" i sina renoveringar. Man börjar med det där "lilla" som ska göras och så kommer det överraskning på överraskning i vartenda rum. Lika så ute.. Vi har ingen aning om hur vi ska lösa alla dessa problem för vi har inget som helst utrymme i vår ekonomi för detta.

Man sitter fast i ett ekorrhjul och kommer inte loss..
Det är på tok för hög månadskostnad på huset och det som hade känts bäst hade varit att sälja skiten. Men som sagt, det är så pass mycket att göra vid på och i huset att en försäljning med vinst eller åtminstone +-0 inte är möjlig. Det blir en stor förlustaffär i så fall.

Det hade varit så skönt att kunna slappna av en dag eller två och känna sig riktigt lycklig och lugn. Kunna känna glädje. Släppa in folk i huset utan att skämmas ihjäl. Kunna ge barnen en värdig semester/sommarlov. Kunna njuta av den sista lilla tiden hemma med Nea. Kunna unna oss själva något då och då.. Ja, listan kan göras hur lång som helst!

Vi är så trötta på alla som säger att det ordnar sig!!!!!!
Det är ju lätt att säga när man står bredvid..

Den som säger att pengar inte är allt.. är den som har väldigt gott om det! Vi hade i alla fall varit mycket lyckligare och känt mer harmoni om vi hade haft gott om pengar. Kunnat ta in hantverkare till att renovera och umgås med varandra som familj istället.

Vilken tur att vi har varandra och med så mycket kärlek, för det är inte många förhållanden som hade stått pall för de motgångar som vi haft på alla plan sen den dagen vi blev tillsammans.

Till råga på allt så fick vi idag reda på att Nea har fått en dagisplats på Rönnemyr..
Vem f-n vill sätta sina barn där?? Inte vi i alla fall!!!!

MEN..nu är sommarlovet nära och i två hela veckor i sommar kommer vi att ha alla våra barn samlade.
Det ska bli skönt att få vara "alla" i en längre period och vi kommer inte att vara så generösa med våran tid till andra nära och kära under just dessa veckor i år.
Vi vill inte binda upp oss med något eller någon utan vi vill ta dagarna som dom kommer.
Ha semester helt enkelt och bara ta det lugnt med varandra, för det har vi aldrig gjort innan.
Vi behöver verkligen det!

Stort tack och mycket kärlek till Benge för den nya fina stengången utanför.. Det är verkligen nåt som har förgyllt vår tillvaro i allt mörker som vi har omkring oss nu!

//Micke & Malin

Plask, plask!

Har nyss kommit in från en kvällsrunda i ösregnet med Nea.
Jag kände att vi behövde komma ut då varken Nea eller jag hade varit ute på hela dagen. Så det blev regnkläder på för både Micke, Nea och mig och sen plaskade vi i vattenpölar. Det var väldigt uppskattat hos den lilla fishönan kan jag lova.

Nu har jag tänt en eld i öppnaspisen och ska mysa ner mig i soffan. Micke och Nea myser i våran säng en stund innan hon ska krypa ner i sin säng.

//Malin

En liten repris!

Idag är det torsdag och Tim har åkt till sin pappa.
Han kände sig inte riktigt pigg idag.. han var hängig och hade ont i örat. Så saknaden efter honom är extremt extra stor. Jag sa att han kunde stanna hemma om han var dålig men som hans pappa sa.. Han får det nog väldigt bra hos sin farmor imorgon. Får bli lite bortskämd och klemad med och det har han ju rätt i.

Men nu till självaste rubriken..
Det är ett inlägg som jag skrev just en torsdag förra året när Tim hade åkt till sin pappa, som jag hittade när jag blickade tillbaka lite i bloggen nu ikväll.

Torsdag 5 mars 2009

Tim har åkt till sin pappa och kommer hem på söndag kväll.
Det känns så tomt och konstigt när han åker iväg..
Att han inte ligger i sin säng och sover på natten eller springer runt och retar gallfeber på mig.

För hur mycket vi än tjabbar och bråkar med varandra, hur trött jag än känner mig på honom ibland, så känner jag mig så tom på nåt sätt när han inte är här.
Jag fullkomligt hatar det!!

Men jag vet att han har det bra och han vill åka till sin pappa och det får man vara väldigt glad för.

Men ändå..

Jag älskar min plutt och vill helst ha honom hos mig alltid!!!! Har aldrig riktigt förstått mig på det där med att lämna bort barnen för att gå ut och roa sig. Jag har gjort det.. men jag tror att man kan räkna dom gångerna på en hand, på sex år. Det betyder inte att han inte sovit borta för det har han. Antingen för att han själv velat sova över någonstans eller att mormor eller farmor bett om att få ha honom.

Mina känslor i det här med att inte ordna barnvakt för ute kvällar osv har nog mycket att göra med min tro på att barn måste få ta det lugnt oxå. Komma hem och varva ner, precis som vi vuxna.
Barn är på dagis fler timmar än vad vi är på jobbet med hämtnings och lämnings tider. Och det tror jag i sig är jätte bra för dom.. att vara på dagis.

Men sen kommer vi till det här med delade föräldrar.. då ska han till pappa i några dagar oxå. Fan, ska jag dessutom lämna iväg honom ("dom" blir det ju nu) för att gå ut och roa mig.. när ska barnen då få koppla av? Föräldrar vill ha "egentid". När får barnen sin trygga tid med föräldrarna?

Dessutom så är det jätte mycket på tapeten nu att barn MÅSTE LÄRA SIG att ha TRÅKIGT. Vi sätter allt i händerna på dom..

-Här.. detta kan du göra nu.
-Kom så ska vi åka till lekpalatset.. vi har ju inte varit där sen i förgår.
-Oj, har du bara en spade som "Gunnar" lånat. Inte ska du behöva vänta på din tur.. vi köper tre till!!!

Barn idag har inte lika bra fantasi som när vi var små. Och så har det nog alltid hetat, i alla år. Men samhället förändras ju hela tiden. Aldrig innan har väl 6 åringar haft så mycket tekniska prylar som nu. Och då försvinner den naturliga fantasin.

Den där barn experten som är på nyhetsmorgon sa för ett tag sen att det är först när ett barn blir riktigt uttråkat och har absolut ingenting att göra som fantasin sätter igång.

Vi har kollat detta på Maja, Tim och Max och.. Japp, det stämde. Det är oftast gnäll om att dom inte vet vad dom ska göra så fort det inte är tv, dator och tv spel. Vi har då totalt ignorerat dem, alltså inte kommit med en massa förslag om vad dom kan göra. Det tar en liten stund men sen kommer det.. dom fantiserar som bara den i lekarna både inne och ute.

Ja, så här känner jag och jag vet att inte alla håller med,
men det är mina känslor.. mina tankar!

//Malin

Grattis Kina!

Grattis på födelsedagen kära Mor, svärmor, mormor och bonusmormor!

Här ser vi henne med "Morgan på lagret" från Gekås i Ullared

Många grattis-kramar från Malin med familj!

Lite bilder från Max's kalas

En yrvaken och överraskad Max

Nea lämnar paket

Mitt i paketöppnandet hittar Max Nea's napp =0)

Oj, va häftig..

Frukost på sängen..

Max och Maja

Alla barnen blev lika nyfikna och otåliga på att prova denna vattenkanan.

Tårta med sång för Max
(Usch, vilka tråkiga bakgrundsbilder vi har i detta renoverings hus)

Det gick ner en hel del fika trots att alla barnen åt jätte mycket Tacos precis innan, vilket var önskematen för dagen

Alice i full action

Max

Nea ville oxå va med, men vågade inte riktigt åka på kanan

Tyvärr blev filmen på sidan..
Har inte en aning om hur man vänder den??
Det fungerade inte som med foton

Max 5 år

Grattis Max på din 5-års dag!

Hoppas att du får en riktigt bra födelsedag med massa paket och god tårta!

Grattis-pussar och kramar från Pappa, Malin, Maja, Tim och Nea

Tack Yvonne, för din kommentar!

Ja, man får tyvärr lära sig att acceptera att hon inte är någon bebis längre ;)

Micke och Nea har ett jätte fint och starkt band som jag är så oerhört stolt över.

Jag tycker att jag har backat jätte mycket.
I alla fall om man jämför med Tim..
Där var det bara Tim och jag, rätt om Tim hade sin pappa.
Men hans pappa och jag levde ju aldrig ihop så det är kanske orättvist att jämföra med honom??

Det har i alla fall tidigare känts så skönt att hon släppt mig och gått till pappa och att det bara är han som duger.. att han har fått uppleva fenomenet att vara "den enda" som duger. Men det blev som sagt jätte jobbigt när man inte duger, rätt att han inte är hemma??

Alla dessa faser alla barnen ska igenom?? Och när den förste har kommit ur en fas så vet man att nästa oxå kommer att hamna där så småningom.

Vad ska man säga.. jag bara tokälskar dessa små, fina, glada, spralliga, sura, arga, nyfikna, klumpiga, smarta, trotsiga, alldeles.. alldeles underbara (ibland monster) barn som förgyller våra liv!

//Malin

Lite ledsen..

Jag måste erkänna att jag känner mig lite ledsen för tillfället.
Min dotter vill inte göra någonting med mig..

I början tyckte jag det var skönt och gulligt att hon ville va med pappa hela tiden. Att det bara är pappa som får hjälpa henne trots att dom inte träffas så mycket som hon och jag gör.
Men nu är det inte bara när pappa är i närheten som det var innan utan även när han har åkt till jobbet.

Jag får inte byta blöja, torka henne efter maten, ligga bredvid henne i sägen (hon sparkar bort mig). Får inte pussa och krama henne så mycket som man fick innan vilket jag tycker är det bästa som finns.. att gosa med barnen å snusa på dem. Dom luktar så himmelskt gott.

Så.. jag är jätte ledsen!
Detta är helt enkelt en jätte jobbig fas att ta sig igenom med henne och det gör extra ont i mig då vi kämpat som f-n med att jag skulle få va hemma med henne så här länge. Jag har nämligen separationsångest efter vad som hände henne vid födseln.

Jag hoppas så innerligt att det ska försvinna fort!

//Malin

Grattis på Morsdag!

Idag hälsar alla vi här i familjen Granath..
Grattis till alla våra mammor och "bonusar" på Morsdag!
Hoppas att ni alla har haft en fin och bra dag!


Kramar i massor!

En liten dagbok till Nea från Pappa!

20/5-2008 Jag tänkte börja min berättelse från kvällen innan du föddes. Mamma och jag satt och åt, klockan var 18.30-19.00. Då helt plötsligt börjar mamma få kraftiga värkar. Men du hade retat henne redan några dagar före så jag var inte så säker på att du hade tänkt komma ut, men var både nervös nyfiken och spänd. Vi tittade på film en stund innan det blev dags att lägga sig.

Mammas värkar höll på hela natten och tillslut gav hon upp försöket att sova och satte sig vid datorn med lite Mahjong. Jag sov vidare i vanlig ordning ;) Jag ville hjälp henne men men var så gudens trött att jag inte ens fick upp ögonen.

21/5-2008 Klockan 05.00 Ringde mamma in till BB i Växjö för nu var det väldigt jobbigt. Strax efter började värkarnas intervaller att ligga kring 5 min så vi åkte in. Gjorde oss i ordning först förstås.

Klockan 07.00 parkerade vi vid Strandbjörket och jag la i pengar till 16.00. (trodde du skulle vara född tills dess)

Mamma och du var jätte duktiga men efter epiduralen blev det lite lugnare. Mamma fick lite värkstimulering och ni kämpade vidare med att öppningen skulle bli bättre. Det visade sig att du hade lagt dig på snedden med huvudet och satt fast i utkanalen. (låg och dippade som barnmorskan kallade det) Du hade lagt dig lite på sned och kom inte förbi flikarna!?! Trots ditt, mammas och barnmorskans slit kom du inte ut så det fick bli kejsarsnitt, vilket pappa trodde var helt ofarligt då det hade gjorts så många lyckade ingrepp.

Alla sprang på jätte fort...
Mamma och du rullades iväg och jag fick byta om för operation.

Väl uppe hos dig och mamma fick jag först inte komma in vilket gjorde mig lite irriterad. T.o.m barnmorskan var lite arg. Till slut kom jag in till mamma och jag hann inte mer än sätta mig ner förrän en doktor kom och sa att mamma kunde känna lite dragande när de skulle lyfta ut dig.

Innan han hann prata färdigt hörde vi två underbara skrik från dig!

Vi blev jätte glada och började gråta av lycka.
Men snabbt som ögat tog 3st läkare hand om dig utanför rummet och jag fick följa med.

Först blev jag chockad och ledsen då jag såg dig alldeles blå och livlös där du låg på sängen och läkarna skyndade sig att suga rent ditt svalj och lungor. Det var fruktansvärt jobbigt och jag satte händerna för ansiktet . Tyvärr såg din mamma detta och blev förstås oroligare än hon redan var innan, för ingen förklarade någonting för henne just då.

Läkarna kämpade rätt länge med dig och personal från avd 10 (neonatal) tillkallades. Tillslut andades du själv och vi fick se på dig lite. (Mamma låg kvar på operationsbordet utan glasögon så hon såg inte så mycket av dig då) Sen var det snabbt iväg till avd 10.

När vi kom dit så började dom hålla på med dig igen och efter en stund sa de till mig att gå till mamma så länge. Då anade jag inget!

Glad kom jag tillbaka till mamma och vi började att ringa runt och berätta att vi hade fått den finaste lilla flickan i världen. Sen tyckte jag att det började ta lång tid men höll god min för mammas skull.

3 timmar senare kommer doktorn in och ser inte så glad ut..
Han berättar att de kämpat länge med dig och att du är mycket sjuk!

Jag blir så ledsen att jag bara sitter och skakar för att sedan börja storgråta. Mamma oxå, men hon hittar ändå fattning och ber att få ringa in lite stöd och tröst.

Det blev mormor och Göte som skulle komma in till oss och tur var det. Det var den MEST omtumlande natten i mitt liv!!!!!
Jag slets mellan lycka och sorg minut för minut.

Doktorn kom och berättade att det fanns ett sätt i Stockholm som skulle kunna hjälpa dig men att platserna var begränsade (endast tre platser i Sverige) och att han inte visste än. Vid den här tidpunkten trodde jag att det var slut och jag bara grät och grät och grät. Jag undrade vad jag hade gjort för dumt för att behöva få mitt barn utsatt för detta hemska.

22/5-2008 Klockan 00.04 Får jag och mamma följa med doktorn för att träffa dig. Det var första gången mamma träffade dig. Du ligger med full syresättning i respirator som pumpar in 427 andningar i minuten i din lilla kropp.

Detta är den allra första bilden på dig!

Du ligger där alldeles liten och jag kan inte beskriva känslan i ord hur man känner när man står där hjälplös och inte kan rädda sitt egna lilla barn!

Jag bröt ihop när jag såg dig igen och mamma rullades in till dig och fick se dig från sidan. Mamma kunde nämligen inte gå efter snittet utan låg i sin säng och tittade på dig. En sköterska satt hos mig utanför medan jag hämtade andan, sen kunde jag oxå gå in till dig.


Jag stod vid din sida och tårarna bara forsade och jag skrek inombords. Jag ville bara ta sönder nåt. Samtidigt höll jag din lilla hand försiktigt och viskade till dig att du skulle kämpa vidare. Du hade ju kämpat dig genom hela den "jävliga" graviditeten, där vi oxå höll på att förlora dig ett flertal gånger men klarat dig. Då skulle du inte ge upp nu!


Vi rullade tillbaka mamma, och mormor och Göte kom. Det var en otrolig lättnad när dom kom. Det räckte att dom fanns där med oss i denna svåra stund.

Klockan 02.00 kom doktorn tillbaka och meddelade att ditt läge förblev livshotande, kritiskt men ändå stabilt. Precis som att det kändes bättre?? Vi frågade om mormor och Göte fick se dig och det var inga problem. Vi var borta hos dig en stund för att sedan gå tillbaka och prata lite med alla.

Vid klockan 04.15 åkte mormor och Göte hem och vi fick sova lite.

Klockan 06.10 vaknade jag och sprang bort till dig för att kolla läget. Jag klappade om dig och pratade med dig . Frågade läkarna hur det går och de sa att dina värden blev bättre hela tiden men du var långt utom fara. Du hade fått en lunginflammation och blodförgiftning som följd av att du svalt fostervatten fullt med bajs. (fostervattnet var tjockt som en ärtsoppa)

Gick tillbaka till mamma och grät.
Rapporterade till henne vad läkarna hade sagt.

Dagen fortsatte med att vi fick lämna förlossningssalen som vi hade fått sova i under natten. Jag sprang bort och tittade till dig med jämna mellanrum samtidigt som vi försökte lösa allt det praktiska runt omkring. Ringa till alla och berätta om din status.

Morbror Mikael var inne och hälsade på oss och lämnade en gosedjurs-hund till dig. Han fick även följa med in för att titta på dig. Han såg direkt att du hade fått hans tånaglar. ;)

Mamma fick lite morfin mot smärtan och den gjorde att hon kunde slumra till lite grann. Vid ett tillfälle vaknade jag till och fick för mig att springa bort till dig. Med stora förhoppningar gick jag korridoren bort mellan BB och avd 10.
När jag kommer in till ditt rum står läkarna och ger dig andning via tub och ser inte glada ut. De berättar för mig att de inte ser ljust på detta. Vi hade fått info om att Stockholm hade accepterat att ta emot dig om det behövdes. Nu visste jag inte om du skulle få eller hinna komma dit eller hur allvarligt det var med dig!

Jag gick tillbaka till mamma som fortfarande sov. Jag var i chock och visste inte hur jag skulle eller om jag skulle berätta för henne om din situation.
När hon kvicknade till så sa jag som det var och sen grät jag. Mamma gick på droger så hennes beteende var lite annorlunda...

Lite senare kom doktorn tillsammans med en sköterska och berättade att det inte gick längre i Växjö och att om dom skulle fortsätta skulle det vara slut!
De hade ringt Stockholm som hade skickat iväg ett team för att hämta upp dig med maskiner i en helikopter. Det kändes bra samtidigt som man hade hoppats att du skulle bli bättre redan i Växjö.

När Kenneth "Palle" Palmér från ECMO på Karolinska kom in genom dörren for alla mina tankar runt i huvudet. Men efter samtal med honom kände jag mig lite lugnare.
De skulle göra "ingreppet" på dig och sen innan de skulle åka så skulle de säga till så att vi fick säga hejdå till dig.

Morfar och Carola kom förbi och hälsade på under eftermiddagen runt 17.00. De var kvar hos mamma när jag sprang bort och sa adjö till dig och fick se dig i din ECMO-maskin. Det var inte traumatiskt att se dig för man kände ändå att nu fick du den bästa vården som fanns i "världen".
Jag tog några kort så att mamma, morfar och Carola fick se dig. Tog även kort på ECMO-maskinen som nu fungerade som dina lungor och som även renade och syresatte ditt blod.








Vi var vakna länge den natten men det kändes bättre när du nu var på väg till Stockholm!

Mormor och Göte kom till oss igen den kvällen och Göte åkte med mig hem för att fixa med packning av kläder och laddare till allt man kunde tänka sig. Göte sprang runt och fixade mycket praktiskt som disk osv medan jag mejlade iväg lte bilder på dig till alla nära och kära.

Väl tillbaka på sjukhuset kunde jag gå och lägga mig efter jag hade fått tag på Karolinska och fick höra hur det var med dig. Du landade med helikoptern där kl. 22.30. Jag skulle ringa igen efter en timme vilket gjorde mig lite orolig då jag tyckte att resan tagit lite lång tid. Men kl. 23.30 ringde jag ECMO och fick besked om att allt gått bra och att du redan var mycket duktig. Vi blev mycket lugnare men mamma sov inte mycket den natten heller.. trots mer morfin.

23/5-2008 Vaknade upp tidigt och det första jag gjorde var att ringa ECMO för en status koll. Du hade varit jätte duktig under natten och dina lungor hade fått vila men du hade redan börjat att visa framsteg.

Nu skulle vi resa till dig och det blev en lång dag av planering och 5 timmar i bil med mamma på bårsäng hela vägen till Stockholm. Väl framme på Karolinska möttes vi av väldigt mysiga människor som gav oss lite mat och sen tog de med oss bort till dig då vi hade längtat efter dig hela dagen.


Spänningen var stor när vi kom in i det lilla ECMO-rummet och insåg hur mycket maskiner det var som höll koll på vår lilla tjej i den rosa döskallefilten som du fick av oss i Växjö. Det var omtumlande att få se dig igen men skönt.
ECMO-personalen informerade om hur duktig du varit och att du redan hade börjat visa lungaktivitet igen fast du inte behövde... Vi var hos dig en stund och gosade med dig, klappade på dig och pratade med dig. Det var inte lätt att hitta utrymme mellan alla sladdar och maskiner. Men det var mycket fridfullt runt dig och du hade fått med dig hunden från din morbror Mikael. Den hade åkt med i helikoptern och låg nu bredvid dig och hade oxå fått en etikett runt tassen. Vi sa god natt och gick tillbaka till vårt rum på BB för att sova.










Återigen sov jag bra medan mamma sov sämre. Det var väldigt psykiskt på frestande att se dig i alla dessa maskiner så mamma och jag tyckte att vi skulle försöka komma korta stunder men ofta för att vi skulle slippa att bryta ihop och bli knäppa.

Vi älskar dig så oerhört mycket och vi känner oss så värdelösa när vi inte kan hjälpa dig!

Fortsättning kommer en annan dag!