Men tackar min läkare att jag har medicin så att jag klarar att ta mig igenom dagarna.
Första passet gick bra.. vi pratade och presenterade oss lite.
Sen var det dags för sjukgymnastik..
Först tyckte jag att det här går nog bra.
Vi körde jätte soft och bara 1,5 min / station.
Men den konstiga smärtan som kom i kroppen blev värre och värre.
När vi avslutningsvis skulle stretcha så började tårarna rinna på mig.
Inte så där så jag storbölade.. men dom rann så pass att jag fick torka mig om kinderna emellanåt. Men ack den som ger sig.. jag kämpade och tog mig igenom allt.
(Jag har en sån smärta när jag ligger i sängen så jag får hålla på att strecha på nätterna emellanåt)
Men så ska jag nu bjuda lite på mig själv.. ha, ha..
Har aldrig stått på ett sånt där gåband och tyckte att det här kommer jag ihåg hur man startar från genomgången bara en stund tidigare. Mmm.. visst!
Jag startade och tryckte på nåt djur (man skulle gå i rask takt) men det blev alldeles för snabbt tyckte jag och tryckte vidare. Trodde jag!!!
När instruktören kommer och frågar: Det går lite tungt va??
Eh, ja verkligen sa jag som trodde att jag fått in att gå i backe eller nåt.
Du har stängt av maskinen så det är du själv som går på bandet.
Jag trodde att jag skulle dö av skratt!!!!
Jag visade i alla fall de andra hur man INTE skulle göra!
Tillbaka till kursen. Den är säkert jätte bra och kommer säkert att ge jätte mycket. Men som det känns så här efter första gången så är det tid som sitts av med människor i samma situation.
Fick nästan känslan av det man sett på filmer ni vet AA.
Hej! Jag heter Malin och jag mår dåligt!
Hmm..
Jag SKA gå färdigt kursen, inte för att det känndes bra utan bara för att jag är så in i helvetes nyfiken på vad den kan hjälpa mig med genom att jag berättat för alla i gruppen vad jag tyckte var roligt när jag var liten. Osv.
//Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar