65 dagar om året!

Jaha, då var det äntligen dags.
Nu skulle vi få ha barnen för oss själva i 2 hela veckor. Vilket vi såg otroligt mycket fram emot.

Men det räckte inte med att vi skulle må dåligt för att vi känner oss som skurkar mot alla mor- och farföräldrar som givetvis också vill träffa barnbarnen, men som vi bett att vänta då vi bara har mina barn Maja och Max ca 65 dagar per år. Dagar där man ska försöka vara en hel familj, ta hand om sina barn, leka, lära, uppfostra och hitta på saker. De här dagarna ska vi även dela med oss åt alla andra som vill träffa dem så klart.

Det är väl självklart att vi och inte minst barnen vill träffa våra nära och kära så mycket som möjligt. Men i detta fallet kände jag mig lite egoistisk och ville ha dem för mig själv. Det handlar inte om att några inte är välkomna till oss, bara att de kan komma de andra helgdagarna som vi har barnen på.

Vi skulle detta året försöka med att bara vara vi som en familj. Att under dessa 2 veckor inte vara uppbokade utan kunna ta dagarna som de kommer. Kunna åka iväg när som helst och hitta på så mycket vi bara kan med alla barnen. Njuta av den tiden tillsammans.

Säg den glädjen som varar......

Det smärtar mig extra mycket just nu då det inte hann gå mer än 2 timmar innan lille Max kom till mig och sa "att han inte förstod varför han kände sig så varm och illamående, att han ville spy!!"
Tyvärr måste jag även erkänna att jag avfärdade detta som lite hemlängtan efter mamma och trodde att han överdrev. Men givetvis försökte jag lugna ner honom och lyssna på honom. Jag sa att han kunde kanske gå upp och lägga sig för att se om det gick över? Jag skulle strax bli överbevisad och han började spy. Det kom en rejäl dos första gången och sen var det ett par försök till. Malin blev den som satt med honom och tog hand om honom medan jag försökte ta hand om de övriga tre....ringa Nadja och berätta hur det låg till.

De satt på trappan ute i väntan på att Nadja skulle dyka upp och Max såg väldigt medtagen ut.

När Nadja kom för att hämta upp honom slappnade han förmodligen av lite och det kom en rejäl laddning kräk igen.

Vi får se hur denna semestern blir?
Just nu känns det inte så lovande...
En viss smak av bitterhet finns ändå just nu!

Vi får nästan aldrig tid att bara vara tillsammans......

//Micke