Hur mår du??

Vill du verkligen veta det???
Så skulle jag vilja lära mig att svara till dom som frågar!
Vi frågar alltid så artigt hur den andra mår, och förväntar oss (eller kanske hoppas på) samma svar från alla..
-Jo, tack.. Jag mår bra.. Hur är det själv??

 Min kurator (en mycket klok kvinna) sa att om man får frågan och frågar tillbaka -Har du tid och ork att lyssna på det?? ..så får man se vilka de sanna vännerna är!

Det är så fruktansvärt svårt att förklara hur jag känner och mår..
Blir indelad i olika "fack" hela tiden men som knyts samman av varandra sen ändå. Jag lider av en fruktansvärd panikångest som påverkar mig olika från dag till dag. Har det varit en jobbig dag där jag varit utsatt för tuffa utmaningar eller mycket stress så kan jag ligga helt knall, pall dagen efter. Precis som om jag var bakis.

Jag lider av oerhörd stress där kuratorn aldrig tidigare hade sett någon fylla i alla delar på en undersökning som jag fick göra. Ja, men jag måste ju svara som jag känner som jag sa. Så nu ska jag gå en stresshanteringskurs och det är jätte stressande och skit jobbigt. Eftersom jag dessutom har sån panikångest så är det svårt att vara i en grupp vilket det kommer att vara. Men ska få en träff med kursledaren innan så det är skönt i alla fall

Jag tar mycket mediciner, vilket jag har haft panik för innan men är en del av min vardag nu, tyvärr. Bara på morgonen är det sju tabletter som ska intas. Jag minns när jag hade problem med att svälja ett litet p-piller eller en alvedon, nu tar jag alla i ett svep =/
Max-dos av sertralin och sen Sobril som jag måste ta 3ggr/dag för att klara dagen men det blir fler vid jobbiga situationer. Jag hatar verkligen det här!!! Hur påverkas kroppen av all medicin??

Jag är så förbannat trött på att hålla en fasad om att det är "bra" med mig och som min kurator frågade..
- Vem är det du håller fasaden för???
Och när jag tänker på det så pekar det hela tiden till baka till mig själv.
-Jag vill inte att andra ska se att jag mår dåligt.
-Vill dom verkligen höra svaret när dom frågar hur jag mår?? (nix!!!)
-Jag kan bli så oerhört arg och frustrerad när jag hör någon säga vad pigg du verkar nu.. Vad Fan vet dom om det???!!!! För att jag håller min fasad och skrattar och ler fast det gör ont och är skit jobbigt på insidan. Alla verkar tro att det är det man vill höra när det är det man minst vill höra för då ljuger jag ännu mer för mig själv än tidigare. Äh. som jag sa.. det är så fruktansvärt svårt att förklara.

Jag har så fruktansvärt ont över och in i låren/höfterna/ländryggen  och trodde att det kanske var reumatiskt av nåt slag tills jag fick infon om panikångesten. Jag har tydligen "lyckats" få alla symtom. Kroppen förbereder sig på att fly! Men den vet inte från vad, vilket gör att de muskelpartierna hela tiden är spända och på "G" att fly.

Jag känner mig inte tillräcklig!
Varken som människa, mamma, maka eller vän. Jag har lixom inte orken och jag har ständigt dåligt samvete att jag inte ägnar mer tid och energi åt samtliga. Värst är det för min man och mina barn. Jag kan inte hålla en jämn nivå på mitt mående och kan ändra från helt frånvarande till den aktiva och närvarande precis som tvärt om. Och fy fasen vad jobbigt det är med vissa ljud som högljudda personer tex. Det kan skära som knivar genom hela kroppen och andningen sitter nästan uppe i hjärnan så stressad blir jag av det. Ibland.. Det är så otroligt jobbigt när vi sitter vid matbordet och alla barnen pratar i mun på varandra och den ena ska överrösta den andra osv.. Dom är glada, det är inte det utan att dom låter så mycket och så högt. Åååå.. vad jag skulle vilja bli en bra mamma igen. Jag älskar mina barn och min man så det värker. Hoppas, hoppas att allt blir bra snart igen!

Det är naket och jobbigt att utge sig så här men samtidigt skönt för ibland är det lättare att skriva än att säga. Skulle kunna skriva mycket mer om hur jag mår men lämnar det där hän.. Är sjukskriven november ut just nu sen får vi se hur det går då.

Frågor?? Kommentera så svarar jag där!

//Malin