Tack Yvonne, för din kommentar!

Ja, man får tyvärr lära sig att acceptera att hon inte är någon bebis längre ;)

Micke och Nea har ett jätte fint och starkt band som jag är så oerhört stolt över.

Jag tycker att jag har backat jätte mycket.
I alla fall om man jämför med Tim..
Där var det bara Tim och jag, rätt om Tim hade sin pappa.
Men hans pappa och jag levde ju aldrig ihop så det är kanske orättvist att jämföra med honom??

Det har i alla fall tidigare känts så skönt att hon släppt mig och gått till pappa och att det bara är han som duger.. att han har fått uppleva fenomenet att vara "den enda" som duger. Men det blev som sagt jätte jobbigt när man inte duger, rätt att han inte är hemma??

Alla dessa faser alla barnen ska igenom?? Och när den förste har kommit ur en fas så vet man att nästa oxå kommer att hamna där så småningom.

Vad ska man säga.. jag bara tokälskar dessa små, fina, glada, spralliga, sura, arga, nyfikna, klumpiga, smarta, trotsiga, alldeles.. alldeles underbara (ibland monster) barn som förgyller våra liv!

//Malin