Kära läsare, släkt och vänner..

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig eller förklara hur jag mår och känner just nu????

Vi har en stor kris (eller hur man ska uttrycka det) på min ena sida av familjen som är fruktansvärd att vara i just nu.. Jag vill inte gå in på detaljer om vad det gäller och ber er att inte fråga heller. Jag vill bara förklara lite varför vi inte hör av oss och inte är så sociala just nu.

Det är mycket tårar.. och mycket känslor som flyger fram och tillbaka i kroppen. Man pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Trots att barnen gör att man blir tvungen att gå upp, laga mat, och sköta vardagen så önskar man att man inte hade dem att ta ansvar över ibland. Att bara få vara.. Dom märker ju att det inte står rätt till och blir extra gnälliga dom med.

Maja och Max har vi förskonat från detta helvete.
Då dom inte känner sig riktigt bekväma här hemma innan, så kommer dom definitivt inte att göra det nu. (inte vi heller för den delen)

Det har gått sex veckor sen dom var här sist och vi behöver nog en liten träff för att det inte ska gå så lång tid så att det blir extra svårt att komma en hel helg sen. Och självklart för att vi saknar dem.

SÅ.. vi har tagit beslutet att dom ska komma i ett dygn och då vi får försöka att lägga band på våra känslor. Dom kommer idag kl.14 till imorgon kl.14.

Men jag erkänner..
Jag är så nervös att jag darrar i utandningen emellanåt över att dom ska komma. Jag vill ju inte att det ska bli fel och tänk om jag bryter ihop när dom är här!?!?!

//Malin