Som vanligt!

Jaha, vad ska man säga.

Sjukdomarna bara fortsätter, nu är det min tur.
Har haft en extremt svullen hals och kan knappt svälja. Det gör hur ont som helst och det ilar upp i örongångarna. Väl hos vårdcentralen så visar det inget på halsprovet men crp låg på 34, så något står väl inte rätt till. Tur att jag han lämna in lite blod till blodgivarcentralen innan detta hände.

Men förstår inte varför det ska vara så här hela tiden. Hade planer på att vi skulle överraska farfar lite under vår semester med ett litet besök men ni som har läst vet ju att det var för mycket sjukdomar för att lyckas med det.

Sen hade vi smidigt lite hemliga planer på att jag skulle överraska farfar med att komma upp till helgen med alla barnen då Malin kanske skulle åka med Mormor på en loppisdag i Ljunby. Men återigen som alla förstår blir detta inte heller av......suck!

Det känns skit riktigt.

Har dessutom fått reda på att Max inte mår riktigt bra ännu och eftersom alla barnen har börjat på både skola och fritids nu med massa nya baciller så känner vi att vi avvaktar med att träffas igen till helgen då vi inte vill smitta tillbaka detta till Maja och Max. Nea avslutar sin kur idag och jag är inne på dag 2.

Malin skulle börjat jobba i måndags och jag skulle ta hand om inskolningen. Det blev inte riktigt så. Hon har fått ta hand om alla andra istället, men det är väl ungefär som vanligt.
Nu är hon i alla fall ute på jobbet och vi får se vart hon ska hamna någonstans?

Förhoppningarna nu är att jag ska orka ta hand om de sista dagarna av inskolning så hon kan få jobba heldagar. Det ska nog gå. Det går jättebra för Nea på "dagis" eller förskola som man nuförtiden ska kalla det. Hon vill oftast inte följa med hem. Vi fick börja lämna henne kvar redan dag 3 och det var inga som helst problem. Visst nu är det ju bara några timmar som sen omvandlas till hela dagar, men jag är ganska säker på att hon kommer att fixa det alldeles utmärkt. Min enda oro är om de kommer kunna hantera hennes enormt stora vilja.

Vi får väl försöka komma över denna tröskeln igen och se om vi någonsin kan få lyckas med något som vi planerar.

//Micke