Önskar familjen Granath
fredag 25 juni 2010
torsdag 17 juni 2010
Samsung jet s8000 peach pink till salu!
Denna telefonen är endast använd/provad av mig i två veckor.
Tyvärr passar den inte min typ av användning vilket är oerhört synd då jag tycker den är skit snygg.
Jag säljer den för 2200:-
Egenskaper
Tyvärr passar den inte min typ av användning vilket är oerhört synd då jag tycker den är skit snygg.
Jag säljer den för 2200:-
Egenskaper | | ||
| Funktioner | GPS, Megapixelkamera, Mp3-spelare, Radio, Turbo-3G, Touch Screen | |
| Name | Samsung S8000 Jet | |
| Höjd | 108,8 mm | |
| Djup | 12,2 mm | |
| Bredd | 53,5 mm | |
| Vikt | 110 gram/kg | Produktens vikt sätts i gram (g) för mobiltelefoner och kilo (kg) för laptops. |
| Taltid | 8,2 h | Taltid beskriver hur lång samtalstid telefonen klarar innan batteriet tar slut. |
| Passningstid | 686 h | |
| SAR-värde | 0,522 | SAR-värde, Specific Absorption Rate, är ett mått på den energi som kroppen tar upp när mobilen hålls mot huvudet och sänder |
| SMS/MMS | ||
| SMS/MMS | Ja | |
| Minne | ||
| Minneskorttyp | MicroSD | |
| Ljud och bild | ||
| Antal färger | 16,7 M | |
| Touch screen | Ja | Även kallat pekskärm. Anger om du kan navigera genom att trycka på skärmen. |
| Skärmstorlek mobil | 3,1 tum | |
| Skärmtyp | AMOLED | |
| Funktioner | ||
| Funktioner | GPS, Megapixelkamera, Mp3-spelare, Radio, Turbo-3G, Touch Screen | |
| Kommunikation | ||
| PC-synkronisering | Ja | |
| GPS | Ja | |
| GPRS | Ja | GPRS - General Packet Radio Service - gör det möjligt att skicka och ta emot information över mobiltelenätet på ett snabbare sätt än med traditionella GSM-telefoner. GPRS är utmärkt för WAP eftersom man endast betalar för den tid det tar att ladda ned informationen. |
| Videofunktion | Ja | |
| SMS/MMS | Ja | |
| GSM | Quadband | |
| 3G | Ja | Hastigheten för ditt Internet i mobilen med 3G. |
| 4G | Nej | 4G är fjärde generationens mobilkommunikation, ska erbjuda en hastighet på minst 100 Mbit/s, för bättre internetupplevelse. |
| WiFi | Ja | Koppla upp dig trådlöst. Med inbyggt Wi-Fi kan du surfa lättare på din mobiltelefon. |
| Webbläsare | Ja | |
| Wap | Ja | |
| USB stöd | 2.1 | |
| Bluetooth | 2.1 | Bluetooth är en standard för trådlös överföring av data med höga hastigheter. Du behöver inte ansluta mobiltelefonen med sladd till datorn eller annan mobiltelefon. |
onsdag 16 juni 2010
Vi har i alla fall varandra!
Vi har skrivit ett argt och ledsamt inlägg som vi har valt att inte publicera..
Men vi kan säga att vi mår inte alls bra..
Det är mycket motgångar och det mesta handlar så klart om pengar.
Huset är i mycket stort behov av renoveringar på många ställen (både ute och inne) och allt vi tar oss för ger merarbete då alla tidigare ägare av huset gjort mycket "tabbar" i sina renoveringar. Man börjar med det där "lilla" som ska göras och så kommer det överraskning på överraskning i vartenda rum. Lika så ute.. Vi har ingen aning om hur vi ska lösa alla dessa problem för vi har inget som helst utrymme i vår ekonomi för detta.
Man sitter fast i ett ekorrhjul och kommer inte loss..
Det är på tok för hög månadskostnad på huset och det som hade känts bäst hade varit att sälja skiten. Men som sagt, det är så pass mycket att göra vid på och i huset att en försäljning med vinst eller åtminstone +-0 inte är möjlig. Det blir en stor förlustaffär i så fall.
Det hade varit så skönt att kunna slappna av en dag eller två och känna sig riktigt lycklig och lugn. Kunna känna glädje. Släppa in folk i huset utan att skämmas ihjäl. Kunna ge barnen en värdig semester/sommarlov. Kunna njuta av den sista lilla tiden hemma med Nea. Kunna unna oss själva något då och då.. Ja, listan kan göras hur lång som helst!
Vi är så trötta på alla som säger att det ordnar sig!!!!!!
Det är ju lätt att säga när man står bredvid..
Den som säger att pengar inte är allt.. är den som har väldigt gott om det! Vi hade i alla fall varit mycket lyckligare och känt mer harmoni om vi hade haft gott om pengar. Kunnat ta in hantverkare till att renovera och umgås med varandra som familj istället.
Vilken tur att vi har varandra och med så mycket kärlek, för det är inte många förhållanden som hade stått pall för de motgångar som vi haft på alla plan sen den dagen vi blev tillsammans.
Till råga på allt så fick vi idag reda på att Nea har fått en dagisplats på Rönnemyr..
Vem f-n vill sätta sina barn där?? Inte vi i alla fall!!!!
MEN..nu är sommarlovet nära och i två hela veckor i sommar kommer vi att ha alla våra barn samlade.
Det ska bli skönt att få vara "alla" i en längre period och vi kommer inte att vara så generösa med våran tid till andra nära och kära under just dessa veckor i år.
Vi vill inte binda upp oss med något eller någon utan vi vill ta dagarna som dom kommer.
Ha semester helt enkelt och bara ta det lugnt med varandra, för det har vi aldrig gjort innan.
Vi behöver verkligen det!
Stort tack och mycket kärlek till Benge för den nya fina stengången utanför.. Det är verkligen nåt som har förgyllt vår tillvaro i allt mörker som vi har omkring oss nu!
//Micke & Malin
Men vi kan säga att vi mår inte alls bra..
Det är mycket motgångar och det mesta handlar så klart om pengar.
Huset är i mycket stort behov av renoveringar på många ställen (både ute och inne) och allt vi tar oss för ger merarbete då alla tidigare ägare av huset gjort mycket "tabbar" i sina renoveringar. Man börjar med det där "lilla" som ska göras och så kommer det överraskning på överraskning i vartenda rum. Lika så ute.. Vi har ingen aning om hur vi ska lösa alla dessa problem för vi har inget som helst utrymme i vår ekonomi för detta.
Man sitter fast i ett ekorrhjul och kommer inte loss..
Det är på tok för hög månadskostnad på huset och det som hade känts bäst hade varit att sälja skiten. Men som sagt, det är så pass mycket att göra vid på och i huset att en försäljning med vinst eller åtminstone +-0 inte är möjlig. Det blir en stor förlustaffär i så fall.
Det hade varit så skönt att kunna slappna av en dag eller två och känna sig riktigt lycklig och lugn. Kunna känna glädje. Släppa in folk i huset utan att skämmas ihjäl. Kunna ge barnen en värdig semester/sommarlov. Kunna njuta av den sista lilla tiden hemma med Nea. Kunna unna oss själva något då och då.. Ja, listan kan göras hur lång som helst!
Vi är så trötta på alla som säger att det ordnar sig!!!!!!
Det är ju lätt att säga när man står bredvid..
Den som säger att pengar inte är allt.. är den som har väldigt gott om det! Vi hade i alla fall varit mycket lyckligare och känt mer harmoni om vi hade haft gott om pengar. Kunnat ta in hantverkare till att renovera och umgås med varandra som familj istället.
Vilken tur att vi har varandra och med så mycket kärlek, för det är inte många förhållanden som hade stått pall för de motgångar som vi haft på alla plan sen den dagen vi blev tillsammans.
Till råga på allt så fick vi idag reda på att Nea har fått en dagisplats på Rönnemyr..
Vem f-n vill sätta sina barn där?? Inte vi i alla fall!!!!
MEN..nu är sommarlovet nära och i två hela veckor i sommar kommer vi att ha alla våra barn samlade.
Det ska bli skönt att få vara "alla" i en längre period och vi kommer inte att vara så generösa med våran tid till andra nära och kära under just dessa veckor i år.
Vi vill inte binda upp oss med något eller någon utan vi vill ta dagarna som dom kommer.
Ha semester helt enkelt och bara ta det lugnt med varandra, för det har vi aldrig gjort innan.
Vi behöver verkligen det!
Stort tack och mycket kärlek till Benge för den nya fina stengången utanför.. Det är verkligen nåt som har förgyllt vår tillvaro i allt mörker som vi har omkring oss nu!
//Micke & Malin
fredag 11 juni 2010
Plask, plask!
Har nyss kommit in från en kvällsrunda i ösregnet med Nea.
Jag kände att vi behövde komma ut då varken Nea eller jag hade varit ute på hela dagen. Så det blev regnkläder på för både Micke, Nea och mig och sen plaskade vi i vattenpölar. Det var väldigt uppskattat hos den lilla fishönan kan jag lova.
Nu har jag tänt en eld i öppnaspisen och ska mysa ner mig i soffan. Micke och Nea myser i våran säng en stund innan hon ska krypa ner i sin säng.
//Malin
Jag kände att vi behövde komma ut då varken Nea eller jag hade varit ute på hela dagen. Så det blev regnkläder på för både Micke, Nea och mig och sen plaskade vi i vattenpölar. Det var väldigt uppskattat hos den lilla fishönan kan jag lova.
Nu har jag tänt en eld i öppnaspisen och ska mysa ner mig i soffan. Micke och Nea myser i våran säng en stund innan hon ska krypa ner i sin säng.
//Malin
torsdag 10 juni 2010
En liten repris!
Idag är det torsdag och Tim har åkt till sin pappa.
Han kände sig inte riktigt pigg idag.. han var hängig och hade ont i örat. Så saknaden efter honom är extremt extra stor. Jag sa att han kunde stanna hemma om han var dålig men som hans pappa sa.. Han får det nog väldigt bra hos sin farmor imorgon. Får bli lite bortskämd och klemad med och det har han ju rätt i.
Men nu till självaste rubriken..
Det är ett inlägg som jag skrev just en torsdag förra året när Tim hade åkt till sin pappa, som jag hittade när jag blickade tillbaka lite i bloggen nu ikväll.
Det känns så tomt och konstigt när han åker iväg..
Att han inte ligger i sin säng och sover på natten eller springer runt och retar gallfeber på mig.
För hur mycket vi än tjabbar och bråkar med varandra, hur trött jag än känner mig på honom ibland, så känner jag mig så tom på nåt sätt när han inte är här.
Jag fullkomligt hatar det!!
Men jag vet att han har det bra och han vill åka till sin pappa och det får man vara väldigt glad för.
Men ändå..
Jag älskar min plutt och vill helst ha honom hos mig alltid!!!! Har aldrig riktigt förstått mig på det där med att lämna bort barnen för att gå ut och roa sig. Jag har gjort det.. men jag tror att man kan räkna dom gångerna på en hand, på sex år. Det betyder inte att han inte sovit borta för det har han. Antingen för att han själv velat sova över någonstans eller att mormor eller farmor bett om att få ha honom.
Mina känslor i det här med att inte ordna barnvakt för ute kvällar osv har nog mycket att göra med min tro på att barn måste få ta det lugnt oxå. Komma hem och varva ner, precis som vi vuxna.
Barn är på dagis fler timmar än vad vi är på jobbet med hämtnings och lämnings tider. Och det tror jag i sig är jätte bra för dom.. att vara på dagis.
Men sen kommer vi till det här med delade föräldrar.. då ska han till pappa i några dagar oxå. Fan, ska jag dessutom lämna iväg honom ("dom" blir det ju nu) för att gå ut och roa mig.. när ska barnen då få koppla av? Föräldrar vill ha "egentid". När får barnen sin trygga tid med föräldrarna?
Dessutom så är det jätte mycket på tapeten nu att barn MÅSTE LÄRA SIG att ha TRÅKIGT. Vi sätter allt i händerna på dom..
-Här.. detta kan du göra nu.
-Kom så ska vi åka till lekpalatset.. vi har ju inte varit där sen i förgår.
-Oj, har du bara en spade som "Gunnar" lånat. Inte ska du behöva vänta på din tur.. vi köper tre till!!!
Barn idag har inte lika bra fantasi som när vi var små. Och så har det nog alltid hetat, i alla år. Men samhället förändras ju hela tiden. Aldrig innan har väl 6 åringar haft så mycket tekniska prylar som nu. Och då försvinner den naturliga fantasin.
Den där barn experten som är på nyhetsmorgon sa för ett tag sen att det är först när ett barn blir riktigt uttråkat och har absolut ingenting att göra som fantasin sätter igång.
Vi har kollat detta på Maja, Tim och Max och.. Japp, det stämde. Det är oftast gnäll om att dom inte vet vad dom ska göra så fort det inte är tv, dator och tv spel. Vi har då totalt ignorerat dem, alltså inte kommit med en massa förslag om vad dom kan göra. Det tar en liten stund men sen kommer det.. dom fantiserar som bara den i lekarna både inne och ute.
Ja, så här känner jag och jag vet att inte alla håller med,
men det är mina känslor.. mina tankar!
//Malin
Han kände sig inte riktigt pigg idag.. han var hängig och hade ont i örat. Så saknaden efter honom är extremt extra stor. Jag sa att han kunde stanna hemma om han var dålig men som hans pappa sa.. Han får det nog väldigt bra hos sin farmor imorgon. Får bli lite bortskämd och klemad med och det har han ju rätt i.
Men nu till självaste rubriken..
Det är ett inlägg som jag skrev just en torsdag förra året när Tim hade åkt till sin pappa, som jag hittade när jag blickade tillbaka lite i bloggen nu ikväll.
Torsdag 5 mars 2009
Tim har åkt till sin pappa och kommer hem på söndag kväll.Det känns så tomt och konstigt när han åker iväg..
Att han inte ligger i sin säng och sover på natten eller springer runt och retar gallfeber på mig.
För hur mycket vi än tjabbar och bråkar med varandra, hur trött jag än känner mig på honom ibland, så känner jag mig så tom på nåt sätt när han inte är här.
Jag fullkomligt hatar det!!
Men jag vet att han har det bra och han vill åka till sin pappa och det får man vara väldigt glad för.
Men ändå..
Jag älskar min plutt och vill helst ha honom hos mig alltid!!!! Har aldrig riktigt förstått mig på det där med att lämna bort barnen för att gå ut och roa sig. Jag har gjort det.. men jag tror att man kan räkna dom gångerna på en hand, på sex år. Det betyder inte att han inte sovit borta för det har han. Antingen för att han själv velat sova över någonstans eller att mormor eller farmor bett om att få ha honom.
Mina känslor i det här med att inte ordna barnvakt för ute kvällar osv har nog mycket att göra med min tro på att barn måste få ta det lugnt oxå. Komma hem och varva ner, precis som vi vuxna.
Barn är på dagis fler timmar än vad vi är på jobbet med hämtnings och lämnings tider. Och det tror jag i sig är jätte bra för dom.. att vara på dagis.
Men sen kommer vi till det här med delade föräldrar.. då ska han till pappa i några dagar oxå. Fan, ska jag dessutom lämna iväg honom ("dom" blir det ju nu) för att gå ut och roa mig.. när ska barnen då få koppla av? Föräldrar vill ha "egentid". När får barnen sin trygga tid med föräldrarna?
Dessutom så är det jätte mycket på tapeten nu att barn MÅSTE LÄRA SIG att ha TRÅKIGT. Vi sätter allt i händerna på dom..
-Här.. detta kan du göra nu.
-Kom så ska vi åka till lekpalatset.. vi har ju inte varit där sen i förgår.
-Oj, har du bara en spade som "Gunnar" lånat. Inte ska du behöva vänta på din tur.. vi köper tre till!!!
Barn idag har inte lika bra fantasi som när vi var små. Och så har det nog alltid hetat, i alla år. Men samhället förändras ju hela tiden. Aldrig innan har väl 6 åringar haft så mycket tekniska prylar som nu. Och då försvinner den naturliga fantasin.
Den där barn experten som är på nyhetsmorgon sa för ett tag sen att det är först när ett barn blir riktigt uttråkat och har absolut ingenting att göra som fantasin sätter igång.
Vi har kollat detta på Maja, Tim och Max och.. Japp, det stämde. Det är oftast gnäll om att dom inte vet vad dom ska göra så fort det inte är tv, dator och tv spel. Vi har då totalt ignorerat dem, alltså inte kommit med en massa förslag om vad dom kan göra. Det tar en liten stund men sen kommer det.. dom fantiserar som bara den i lekarna både inne och ute.
Ja, så här känner jag och jag vet att inte alla håller med,
men det är mina känslor.. mina tankar!
//Malin
tisdag 8 juni 2010
Grattis Kina!
Grattis på födelsedagen kära Mor, svärmor, mormor och bonusmormor!
Här ser vi henne med "Morgan på lagret" från Gekås i Ullared
Här ser vi henne med "Morgan på lagret" från Gekås i UllaredMånga grattis-kramar från Malin med familj!
Lite bilder från Max's kalas
En yrvaken och överraskad Max
Nea lämnar paket
Mitt i paketöppnandet hittar Max Nea's napp =0)
Oj, va häftig..
Frukost på sängen..
Max och Maja
Alla barnen blev lika nyfikna och otåliga på att prova denna vattenkanan.
Tårta med sång för Max(Usch, vilka tråkiga bakgrundsbilder vi har i detta renoverings hus)
Det gick ner en hel del fika trots att alla barnen åt jätte mycket Tacos precis innan, vilket var önskematen för dagen
Alice i full action
Max
Nea ville oxå va med, men vågade inte riktigt åka på kanan
Tyvärr blev filmen på sidan..
Har inte en aning om hur man vänder den??
Det fungerade inte som med foton
Har inte en aning om hur man vänder den??
Det fungerade inte som med foton
måndag 7 juni 2010
Max 5 år
Grattis Max på din 5-års dag!
Hoppas att du får en riktigt bra födelsedag med massa paket och god tårta!Grattis-pussar och kramar från Pappa, Malin, Maja, Tim och Nea
måndag 31 maj 2010
Tack Yvonne, för din kommentar!
Ja, man får tyvärr lära sig att acceptera att hon inte är någon bebis längre ;)
Micke och Nea har ett jätte fint och starkt band som jag är så oerhört stolt över.
Jag tycker att jag har backat jätte mycket.
I alla fall om man jämför med Tim..
Där var det bara Tim och jag, rätt om Tim hade sin pappa.
Men hans pappa och jag levde ju aldrig ihop så det är kanske orättvist att jämföra med honom??
Det har i alla fall tidigare känts så skönt att hon släppt mig och gått till pappa och att det bara är han som duger.. att han har fått uppleva fenomenet att vara "den enda" som duger. Men det blev som sagt jätte jobbigt när man inte duger, rätt att han inte är hemma??
Alla dessa faser alla barnen ska igenom?? Och när den förste har kommit ur en fas så vet man att nästa oxå kommer att hamna där så småningom.
Vad ska man säga.. jag bara tokälskar dessa små, fina, glada, spralliga, sura, arga, nyfikna, klumpiga, smarta, trotsiga, alldeles.. alldeles underbara (ibland monster) barn som förgyller våra liv!
//Malin
Micke och Nea har ett jätte fint och starkt band som jag är så oerhört stolt över.
Jag tycker att jag har backat jätte mycket.
I alla fall om man jämför med Tim..
Där var det bara Tim och jag, rätt om Tim hade sin pappa.
Men hans pappa och jag levde ju aldrig ihop så det är kanske orättvist att jämföra med honom??
Det har i alla fall tidigare känts så skönt att hon släppt mig och gått till pappa och att det bara är han som duger.. att han har fått uppleva fenomenet att vara "den enda" som duger. Men det blev som sagt jätte jobbigt när man inte duger, rätt att han inte är hemma??
Alla dessa faser alla barnen ska igenom?? Och när den förste har kommit ur en fas så vet man att nästa oxå kommer att hamna där så småningom.
Vad ska man säga.. jag bara tokälskar dessa små, fina, glada, spralliga, sura, arga, nyfikna, klumpiga, smarta, trotsiga, alldeles.. alldeles underbara (ibland monster) barn som förgyller våra liv!
//Malin
Lite ledsen..
Jag måste erkänna att jag känner mig lite ledsen för tillfället.
Min dotter vill inte göra någonting med mig..
I början tyckte jag det var skönt och gulligt att hon ville va med pappa hela tiden. Att det bara är pappa som får hjälpa henne trots att dom inte träffas så mycket som hon och jag gör.
Men nu är det inte bara när pappa är i närheten som det var innan utan även när han har åkt till jobbet.
Jag får inte byta blöja, torka henne efter maten, ligga bredvid henne i sägen (hon sparkar bort mig). Får inte pussa och krama henne så mycket som man fick innan vilket jag tycker är det bästa som finns.. att gosa med barnen å snusa på dem. Dom luktar så himmelskt gott.
Så.. jag är jätte ledsen!
Detta är helt enkelt en jätte jobbig fas att ta sig igenom med henne och det gör extra ont i mig då vi kämpat som f-n med att jag skulle få va hemma med henne så här länge. Jag har nämligen separationsångest efter vad som hände henne vid födseln.
Jag hoppas så innerligt att det ska försvinna fort!
//Malin
Min dotter vill inte göra någonting med mig..
I början tyckte jag det var skönt och gulligt att hon ville va med pappa hela tiden. Att det bara är pappa som får hjälpa henne trots att dom inte träffas så mycket som hon och jag gör.
Men nu är det inte bara när pappa är i närheten som det var innan utan även när han har åkt till jobbet.
Jag får inte byta blöja, torka henne efter maten, ligga bredvid henne i sägen (hon sparkar bort mig). Får inte pussa och krama henne så mycket som man fick innan vilket jag tycker är det bästa som finns.. att gosa med barnen å snusa på dem. Dom luktar så himmelskt gott.
Så.. jag är jätte ledsen!
Detta är helt enkelt en jätte jobbig fas att ta sig igenom med henne och det gör extra ont i mig då vi kämpat som f-n med att jag skulle få va hemma med henne så här länge. Jag har nämligen separationsångest efter vad som hände henne vid födseln.
Jag hoppas så innerligt att det ska försvinna fort!
//Malin
söndag 30 maj 2010
Grattis på Morsdag!
Idag hälsar alla vi här i familjen Granath..
Grattis till alla våra mammor och "bonusar" på Morsdag!
Hoppas att ni alla har haft en fin och bra dag!
Kramar i massor!
Grattis till alla våra mammor och "bonusar" på Morsdag!
Hoppas att ni alla har haft en fin och bra dag!
Kramar i massor!
tisdag 25 maj 2010
En liten dagbok till Nea från Pappa!
20/5-2008 Jag tänkte börja min berättelse från kvällen innan du föddes. Mamma och jag satt och åt, klockan var 18.30-19.00. Då helt plötsligt börjar mamma få kraftiga värkar. Men du hade retat henne redan några dagar före så jag var inte så säker på att du hade tänkt komma ut, men var både nervös nyfiken och spänd. Vi tittade på film en stund innan det blev dags att lägga sig.
Mammas värkar höll på hela natten och tillslut gav hon upp försöket att sova och satte sig vid datorn med lite Mahjong. Jag sov vidare i vanlig ordning ;) Jag ville hjälp henne men men var så gudens trött att jag inte ens fick upp ögonen.
21/5-2008 Klockan 05.00 Ringde mamma in till BB i Växjö för nu var det väldigt jobbigt. Strax efter började värkarnas intervaller att ligga kring 5 min så vi åkte in. Gjorde oss i ordning först förstås.
Klockan 07.00 parkerade vi vid Strandbjörket och jag la i pengar till 16.00. (trodde du skulle vara född tills dess)
Mamma och du var jätte duktiga men efter epiduralen blev det lite lugnare. Mamma fick lite värkstimulering och ni kämpade vidare med att öppningen skulle bli bättre. Det visade sig att du hade lagt dig på snedden med huvudet och satt fast i utkanalen. (låg och dippade som barnmorskan kallade det) Du hade lagt dig lite på sned och kom inte förbi flikarna!?! Trots ditt, mammas och barnmorskans slit kom du inte ut så det fick bli kejsarsnitt, vilket pappa trodde var helt ofarligt då det hade gjorts så många lyckade ingrepp.
Alla sprang på jätte fort...
Mamma och du rullades iväg och jag fick byta om för operation.
Väl uppe hos dig och mamma fick jag först inte komma in vilket gjorde mig lite irriterad. T.o.m barnmorskan var lite arg. Till slut kom jag in till mamma och jag hann inte mer än sätta mig ner förrän en doktor kom och sa att mamma kunde känna lite dragande när de skulle lyfta ut dig.
Innan han hann prata färdigt hörde vi två underbara skrik från dig!
Vi blev jätte glada och började gråta av lycka.
Men snabbt som ögat tog 3st läkare hand om dig utanför rummet och jag fick följa med.
Först blev jag chockad och ledsen då jag såg dig alldeles blå och livlös där du låg på sängen och läkarna skyndade sig att suga rent ditt svalj och lungor. Det var fruktansvärt jobbigt och jag satte händerna för ansiktet . Tyvärr såg din mamma detta och blev förstås oroligare än hon redan var innan, för ingen förklarade någonting för henne just då.
Läkarna kämpade rätt länge med dig och personal från avd 10 (neonatal) tillkallades. Tillslut andades du själv och vi fick se på dig lite. (Mamma låg kvar på operationsbordet utan glasögon så hon såg inte så mycket av dig då) Sen var det snabbt iväg till avd 10.
När vi kom dit så började dom hålla på med dig igen och efter en stund sa de till mig att gå till mamma så länge. Då anade jag inget!
Glad kom jag tillbaka till mamma och vi började att ringa runt och berätta att vi hade fått den finaste lilla flickan i världen. Sen tyckte jag att det började ta lång tid men höll god min för mammas skull.
3 timmar senare kommer doktorn in och ser inte så glad ut..
Han berättar att de kämpat länge med dig och att du är mycket sjuk!
Jag blir så ledsen att jag bara sitter och skakar för att sedan börja storgråta. Mamma oxå, men hon hittar ändå fattning och ber att få ringa in lite stöd och tröst.
Det blev mormor och Göte som skulle komma in till oss och tur var det. Det var den MEST omtumlande natten i mitt liv!!!!!
Jag slets mellan lycka och sorg minut för minut.
Doktorn kom och berättade att det fanns ett sätt i Stockholm som skulle kunna hjälpa dig men att platserna var begränsade (endast tre platser i Sverige) och att han inte visste än. Vid den här tidpunkten trodde jag att det var slut och jag bara grät och grät och grät. Jag undrade vad jag hade gjort för dumt för att behöva få mitt barn utsatt för detta hemska.
22/5-2008 Klockan 00.04 Får jag och mamma följa med doktorn för att träffa dig. Det var första gången mamma träffade dig. Du ligger med full syresättning i respirator som pumpar in 427 andningar i minuten i din lilla kropp.
Detta är den allra första bilden på dig!
Du ligger där alldeles liten och jag kan inte beskriva känslan i ord hur man känner när man står där hjälplös och inte kan rädda sitt egna lilla barn!
Jag bröt ihop när jag såg dig igen och mamma rullades in till dig och fick se dig från sidan. Mamma kunde nämligen inte gå efter snittet utan låg i sin säng och tittade på dig. En sköterska satt hos mig utanför medan jag hämtade andan, sen kunde jag oxå gå in till dig.
Jag stod vid din sida och tårarna bara forsade och jag skrek inombords. Jag ville bara ta sönder nåt. Samtidigt höll jag din lilla hand försiktigt och viskade till dig att du skulle kämpa vidare. Du hade ju kämpat dig genom hela den "jävliga" graviditeten, där vi oxå höll på att förlora dig ett flertal gånger men klarat dig. Då skulle du inte ge upp nu!
Vi rullade tillbaka mamma, och mormor och Göte kom. Det var en otrolig lättnad när dom kom. Det räckte att dom fanns där med oss i denna svåra stund.
Klockan 02.00 kom doktorn tillbaka och meddelade att ditt läge förblev livshotande, kritiskt men ändå stabilt. Precis som att det kändes bättre?? Vi frågade om mormor och Göte fick se dig och det var inga problem. Vi var borta hos dig en stund för att sedan gå tillbaka och prata lite med alla.
Vid klockan 04.15 åkte mormor och Göte hem och vi fick sova lite.
Klockan 06.10 vaknade jag och sprang bort till dig för att kolla läget. Jag klappade om dig och pratade med dig . Frågade läkarna hur det går och de sa att dina värden blev bättre hela tiden men du var långt utom fara. Du hade fått en lunginflammation och blodförgiftning som följd av att du svalt fostervatten fullt med bajs. (fostervattnet var tjockt som en ärtsoppa)
Gick tillbaka till mamma och grät.
Rapporterade till henne vad läkarna hade sagt.
Dagen fortsatte med att vi fick lämna förlossningssalen som vi hade fått sova i under natten. Jag sprang bort och tittade till dig med jämna mellanrum samtidigt som vi försökte lösa allt det praktiska runt omkring. Ringa till alla och berätta om din status.
Morbror Mikael var inne och hälsade på oss och lämnade en gosedjurs-hund till dig. Han fick även följa med in för att titta på dig. Han såg direkt att du hade fått hans tånaglar. ;)
Mamma fick lite morfin mot smärtan och den gjorde att hon kunde slumra till lite grann. Vid ett tillfälle vaknade jag till och fick för mig att springa bort till dig. Med stora förhoppningar gick jag korridoren bort mellan BB och avd 10.
När jag kommer in till ditt rum står läkarna och ger dig andning via tub och ser inte glada ut. De berättar för mig att de inte ser ljust på detta. Vi hade fått info om att Stockholm hade accepterat att ta emot dig om det behövdes. Nu visste jag inte om du skulle få eller hinna komma dit eller hur allvarligt det var med dig!
Jag gick tillbaka till mamma som fortfarande sov. Jag var i chock och visste inte hur jag skulle eller om jag skulle berätta för henne om din situation.
När hon kvicknade till så sa jag som det var och sen grät jag. Mamma gick på droger så hennes beteende var lite annorlunda...
Lite senare kom doktorn tillsammans med en sköterska och berättade att det inte gick längre i Växjö och att om dom skulle fortsätta skulle det vara slut!
De hade ringt Stockholm som hade skickat iväg ett team för att hämta upp dig med maskiner i en helikopter. Det kändes bra samtidigt som man hade hoppats att du skulle bli bättre redan i Växjö.
När Kenneth "Palle" Palmér från ECMO på Karolinska kom in genom dörren for alla mina tankar runt i huvudet. Men efter samtal med honom kände jag mig lite lugnare.
De skulle göra "ingreppet" på dig och sen innan de skulle åka så skulle de säga till så att vi fick säga hejdå till dig.
Morfar och Carola kom förbi och hälsade på under eftermiddagen runt 17.00. De var kvar hos mamma när jag sprang bort och sa adjö till dig och fick se dig i din ECMO-maskin. Det var inte traumatiskt att se dig för man kände ändå att nu fick du den bästa vården som fanns i "världen".
Jag tog några kort så att mamma, morfar och Carola fick se dig. Tog även kort på ECMO-maskinen som nu fungerade som dina lungor och som även renade och syresatte ditt blod.
Vi var vakna länge den natten men det kändes bättre när du nu var på väg till Stockholm!
Mormor och Göte kom till oss igen den kvällen och Göte åkte med mig hem för att fixa med packning av kläder och laddare till allt man kunde tänka sig. Göte sprang runt och fixade mycket praktiskt som disk osv medan jag mejlade iväg lte bilder på dig till alla nära och kära.
Väl tillbaka på sjukhuset kunde jag gå och lägga mig efter jag hade fått tag på Karolinska och fick höra hur det var med dig. Du landade med helikoptern där kl. 22.30. Jag skulle ringa igen efter en timme vilket gjorde mig lite orolig då jag tyckte att resan tagit lite lång tid. Men kl. 23.30 ringde jag ECMO och fick besked om att allt gått bra och att du redan var mycket duktig. Vi blev mycket lugnare men mamma sov inte mycket den natten heller.. trots mer morfin.
23/5-2008 Vaknade upp tidigt och det första jag gjorde var att ringa ECMO för en status koll. Du hade varit jätte duktig under natten och dina lungor hade fått vila men du hade redan börjat att visa framsteg.
Nu skulle vi resa till dig och det blev en lång dag av planering och 5 timmar i bil med mamma på bårsäng hela vägen till Stockholm. Väl framme på Karolinska möttes vi av väldigt mysiga människor som gav oss lite mat och sen tog de med oss bort till dig då vi hade längtat efter dig hela dagen.
Spänningen var stor när vi kom in i det lilla ECMO-rummet och insåg hur mycket maskiner det var som höll koll på vår lilla tjej i den rosa döskallefilten som du fick av oss i Växjö. Det var omtumlande att få se dig igen men skönt.
ECMO-personalen informerade om hur duktig du varit och att du redan hade börjat visa lungaktivitet igen fast du inte behövde... Vi var hos dig en stund och gosade med dig, klappade på dig och pratade med dig. Det var inte lätt att hitta utrymme mellan alla sladdar och maskiner. Men det var mycket fridfullt runt dig och du hade fått med dig hunden från din morbror Mikael. Den hade åkt med i helikoptern och låg nu bredvid dig och hade oxå fått en etikett runt tassen. Vi sa god natt och gick tillbaka till vårt rum på BB för att sova.
Återigen sov jag bra medan mamma sov sämre. Det var väldigt psykiskt på frestande att se dig i alla dessa maskiner så mamma och jag tyckte att vi skulle försöka komma korta stunder men ofta för att vi skulle slippa att bryta ihop och bli knäppa.
Vi älskar dig så oerhört mycket och vi känner oss så värdelösa när vi inte kan hjälpa dig!
Fortsättning kommer en annan dag!
Mammas värkar höll på hela natten och tillslut gav hon upp försöket att sova och satte sig vid datorn med lite Mahjong. Jag sov vidare i vanlig ordning ;) Jag ville hjälp henne men men var så gudens trött att jag inte ens fick upp ögonen.
21/5-2008 Klockan 05.00 Ringde mamma in till BB i Växjö för nu var det väldigt jobbigt. Strax efter började värkarnas intervaller att ligga kring 5 min så vi åkte in. Gjorde oss i ordning först förstås.
Klockan 07.00 parkerade vi vid Strandbjörket och jag la i pengar till 16.00. (trodde du skulle vara född tills dess)
Mamma och du var jätte duktiga men efter epiduralen blev det lite lugnare. Mamma fick lite värkstimulering och ni kämpade vidare med att öppningen skulle bli bättre. Det visade sig att du hade lagt dig på snedden med huvudet och satt fast i utkanalen. (låg och dippade som barnmorskan kallade det) Du hade lagt dig lite på sned och kom inte förbi flikarna!?! Trots ditt, mammas och barnmorskans slit kom du inte ut så det fick bli kejsarsnitt, vilket pappa trodde var helt ofarligt då det hade gjorts så många lyckade ingrepp.Alla sprang på jätte fort...
Mamma och du rullades iväg och jag fick byta om för operation.
Väl uppe hos dig och mamma fick jag först inte komma in vilket gjorde mig lite irriterad. T.o.m barnmorskan var lite arg. Till slut kom jag in till mamma och jag hann inte mer än sätta mig ner förrän en doktor kom och sa att mamma kunde känna lite dragande när de skulle lyfta ut dig.
Innan han hann prata färdigt hörde vi två underbara skrik från dig!
Vi blev jätte glada och började gråta av lycka.
Men snabbt som ögat tog 3st läkare hand om dig utanför rummet och jag fick följa med.
Först blev jag chockad och ledsen då jag såg dig alldeles blå och livlös där du låg på sängen och läkarna skyndade sig att suga rent ditt svalj och lungor. Det var fruktansvärt jobbigt och jag satte händerna för ansiktet . Tyvärr såg din mamma detta och blev förstås oroligare än hon redan var innan, för ingen förklarade någonting för henne just då.
Läkarna kämpade rätt länge med dig och personal från avd 10 (neonatal) tillkallades. Tillslut andades du själv och vi fick se på dig lite. (Mamma låg kvar på operationsbordet utan glasögon så hon såg inte så mycket av dig då) Sen var det snabbt iväg till avd 10.
När vi kom dit så började dom hålla på med dig igen och efter en stund sa de till mig att gå till mamma så länge. Då anade jag inget!
Glad kom jag tillbaka till mamma och vi började att ringa runt och berätta att vi hade fått den finaste lilla flickan i världen. Sen tyckte jag att det började ta lång tid men höll god min för mammas skull.
3 timmar senare kommer doktorn in och ser inte så glad ut..
Han berättar att de kämpat länge med dig och att du är mycket sjuk!
Jag blir så ledsen att jag bara sitter och skakar för att sedan börja storgråta. Mamma oxå, men hon hittar ändå fattning och ber att få ringa in lite stöd och tröst.
Det blev mormor och Göte som skulle komma in till oss och tur var det. Det var den MEST omtumlande natten i mitt liv!!!!!
Jag slets mellan lycka och sorg minut för minut.
Doktorn kom och berättade att det fanns ett sätt i Stockholm som skulle kunna hjälpa dig men att platserna var begränsade (endast tre platser i Sverige) och att han inte visste än. Vid den här tidpunkten trodde jag att det var slut och jag bara grät och grät och grät. Jag undrade vad jag hade gjort för dumt för att behöva få mitt barn utsatt för detta hemska.
22/5-2008 Klockan 00.04 Får jag och mamma följa med doktorn för att träffa dig. Det var första gången mamma träffade dig. Du ligger med full syresättning i respirator som pumpar in 427 andningar i minuten i din lilla kropp.
Detta är den allra första bilden på dig!Du ligger där alldeles liten och jag kan inte beskriva känslan i ord hur man känner när man står där hjälplös och inte kan rädda sitt egna lilla barn!
Jag bröt ihop när jag såg dig igen och mamma rullades in till dig och fick se dig från sidan. Mamma kunde nämligen inte gå efter snittet utan låg i sin säng och tittade på dig. En sköterska satt hos mig utanför medan jag hämtade andan, sen kunde jag oxå gå in till dig.
Jag stod vid din sida och tårarna bara forsade och jag skrek inombords. Jag ville bara ta sönder nåt. Samtidigt höll jag din lilla hand försiktigt och viskade till dig att du skulle kämpa vidare. Du hade ju kämpat dig genom hela den "jävliga" graviditeten, där vi oxå höll på att förlora dig ett flertal gånger men klarat dig. Då skulle du inte ge upp nu!
Vi rullade tillbaka mamma, och mormor och Göte kom. Det var en otrolig lättnad när dom kom. Det räckte att dom fanns där med oss i denna svåra stund.
Klockan 02.00 kom doktorn tillbaka och meddelade att ditt läge förblev livshotande, kritiskt men ändå stabilt. Precis som att det kändes bättre?? Vi frågade om mormor och Göte fick se dig och det var inga problem. Vi var borta hos dig en stund för att sedan gå tillbaka och prata lite med alla.
Vid klockan 04.15 åkte mormor och Göte hem och vi fick sova lite.
Klockan 06.10 vaknade jag och sprang bort till dig för att kolla läget. Jag klappade om dig och pratade med dig . Frågade läkarna hur det går och de sa att dina värden blev bättre hela tiden men du var långt utom fara. Du hade fått en lunginflammation och blodförgiftning som följd av att du svalt fostervatten fullt med bajs. (fostervattnet var tjockt som en ärtsoppa)
Gick tillbaka till mamma och grät.
Rapporterade till henne vad läkarna hade sagt.
Dagen fortsatte med att vi fick lämna förlossningssalen som vi hade fått sova i under natten. Jag sprang bort och tittade till dig med jämna mellanrum samtidigt som vi försökte lösa allt det praktiska runt omkring. Ringa till alla och berätta om din status.
Morbror Mikael var inne och hälsade på oss och lämnade en gosedjurs-hund till dig. Han fick även följa med in för att titta på dig. Han såg direkt att du hade fått hans tånaglar. ;)
Mamma fick lite morfin mot smärtan och den gjorde att hon kunde slumra till lite grann. Vid ett tillfälle vaknade jag till och fick för mig att springa bort till dig. Med stora förhoppningar gick jag korridoren bort mellan BB och avd 10.
När jag kommer in till ditt rum står läkarna och ger dig andning via tub och ser inte glada ut. De berättar för mig att de inte ser ljust på detta. Vi hade fått info om att Stockholm hade accepterat att ta emot dig om det behövdes. Nu visste jag inte om du skulle få eller hinna komma dit eller hur allvarligt det var med dig!
Jag gick tillbaka till mamma som fortfarande sov. Jag var i chock och visste inte hur jag skulle eller om jag skulle berätta för henne om din situation.
När hon kvicknade till så sa jag som det var och sen grät jag. Mamma gick på droger så hennes beteende var lite annorlunda...
Lite senare kom doktorn tillsammans med en sköterska och berättade att det inte gick längre i Växjö och att om dom skulle fortsätta skulle det vara slut!
De hade ringt Stockholm som hade skickat iväg ett team för att hämta upp dig med maskiner i en helikopter. Det kändes bra samtidigt som man hade hoppats att du skulle bli bättre redan i Växjö.
När Kenneth "Palle" Palmér från ECMO på Karolinska kom in genom dörren for alla mina tankar runt i huvudet. Men efter samtal med honom kände jag mig lite lugnare.
De skulle göra "ingreppet" på dig och sen innan de skulle åka så skulle de säga till så att vi fick säga hejdå till dig.
Morfar och Carola kom förbi och hälsade på under eftermiddagen runt 17.00. De var kvar hos mamma när jag sprang bort och sa adjö till dig och fick se dig i din ECMO-maskin. Det var inte traumatiskt att se dig för man kände ändå att nu fick du den bästa vården som fanns i "världen".
Jag tog några kort så att mamma, morfar och Carola fick se dig. Tog även kort på ECMO-maskinen som nu fungerade som dina lungor och som även renade och syresatte ditt blod.
Vi var vakna länge den natten men det kändes bättre när du nu var på väg till Stockholm!
Mormor och Göte kom till oss igen den kvällen och Göte åkte med mig hem för att fixa med packning av kläder och laddare till allt man kunde tänka sig. Göte sprang runt och fixade mycket praktiskt som disk osv medan jag mejlade iväg lte bilder på dig till alla nära och kära.
Väl tillbaka på sjukhuset kunde jag gå och lägga mig efter jag hade fått tag på Karolinska och fick höra hur det var med dig. Du landade med helikoptern där kl. 22.30. Jag skulle ringa igen efter en timme vilket gjorde mig lite orolig då jag tyckte att resan tagit lite lång tid. Men kl. 23.30 ringde jag ECMO och fick besked om att allt gått bra och att du redan var mycket duktig. Vi blev mycket lugnare men mamma sov inte mycket den natten heller.. trots mer morfin.
23/5-2008 Vaknade upp tidigt och det första jag gjorde var att ringa ECMO för en status koll. Du hade varit jätte duktig under natten och dina lungor hade fått vila men du hade redan börjat att visa framsteg.
Nu skulle vi resa till dig och det blev en lång dag av planering och 5 timmar i bil med mamma på bårsäng hela vägen till Stockholm. Väl framme på Karolinska möttes vi av väldigt mysiga människor som gav oss lite mat och sen tog de med oss bort till dig då vi hade längtat efter dig hela dagen.
Spänningen var stor när vi kom in i det lilla ECMO-rummet och insåg hur mycket maskiner det var som höll koll på vår lilla tjej i den rosa döskallefilten som du fick av oss i Växjö. Det var omtumlande att få se dig igen men skönt.
ECMO-personalen informerade om hur duktig du varit och att du redan hade börjat visa lungaktivitet igen fast du inte behövde... Vi var hos dig en stund och gosade med dig, klappade på dig och pratade med dig. Det var inte lätt att hitta utrymme mellan alla sladdar och maskiner. Men det var mycket fridfullt runt dig och du hade fått med dig hunden från din morbror Mikael. Den hade åkt med i helikoptern och låg nu bredvid dig och hade oxå fått en etikett runt tassen. Vi sa god natt och gick tillbaka till vårt rum på BB för att sova.
Återigen sov jag bra medan mamma sov sämre. Det var väldigt psykiskt på frestande att se dig i alla dessa maskiner så mamma och jag tyckte att vi skulle försöka komma korta stunder men ofta för att vi skulle slippa att bryta ihop och bli knäppa.
Vi älskar dig så oerhört mycket och vi känner oss så värdelösa när vi inte kan hjälpa dig!
Fortsättning kommer en annan dag!
Detta väder!?!?!?!
I lördags var det så varmt så man visste inte vart man skulle ta vägen, mer eller mindre.. I skuggan var det 26 grader och i solen har jag inte en aning då termometern som visar upp till 50 grader varmt var maxad mot husväggen i solen.
Nu när jag hämtade Tim i skolan var det så jäkla kallt så näsorna är alldeles röda på oss och det svider om öronen som vi så klart inte hade mössor på. Jag räknade faktiskt inte med att det skulle vara vinter kyla idag, även om det regnar så det står härliga till emellanåt.
Ok, vinterkyla kanske det inte är men termometern visar nu på 11 grader ute vilket är väldigt stor kontrast mot helgen.
//Malin
Nu när jag hämtade Tim i skolan var det så jäkla kallt så näsorna är alldeles röda på oss och det svider om öronen som vi så klart inte hade mössor på. Jag räknade faktiskt inte med att det skulle vara vinter kyla idag, även om det regnar så det står härliga till emellanåt.
Ok, vinterkyla kanske det inte är men termometern visar nu på 11 grader ute vilket är väldigt stor kontrast mot helgen.
//Malin
Farfar på besök!
I lördags kom barnens farfar på besök och hade en gemensam födelsedagspresent till barnen. Maja fyllde år 7/3, Nea nu 21/5, Max fyller 7/6 och Tim 10/7 så var det ju perfekt med en gemensam present. Och en studsmatta är något som alla de stora har önskat sig. Till och med Nea älskade den. Så det blev verkligen lyckat!
Äntligen..
..har vi blivit av med vår trasiga källartrapp som har tryckt in husväggen, så det måste gjutas nytt. Alla de gamla stenarna är nu bortlyfta från gången och det är snart dags för lite nya plattor. Vi tackar min far som var här och slet med detta i lördags, hela dagen.
//Malin
//Malin
Nea's 2års kalas!
Paket och välling på sängen
En mycket överraskad och yrvaken Nea som bara älskade att vi sjöng för henne
"Titta vad jag har fått"
En vällingpaus i paketöppningen
En mycket mallig Nea på sin nya fina cykel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)