Tim

Oj, vilken klump jag har i magen..

Det är dags för Tim att ta steget in i nästa fas i livet..
Det är dags för förskoleklass till hösten!

Sanningen kom ikapp mig riktigt när jag för ett par dagar sedan tittade i kalendern och insåg att han bara går i två veckor till på dagis, sen ska han aldrig mer tillbaka dit. Jag undrar vem som är mest nervös.. Tim eller jag??

Han är inte liten längre utan börjar bli väldigt stor och det är massor av tårar som rinner på mig nu när jag tänker på när jag skolade in honom, hur liten och fisen han var.. Men ändå väldigt duktig. Han var den i hans ålders grupp som pratade bäst och det han hade dille på var bussar, traktorer (för traktor hade Töte.. Göte alltså) verktyg och redan då.. melodifestivallåtar. Han tyckte det var lite otäckt med de barnen som var yngre så han hängde mest med de som var lite äldre..

Tyvärr var han sjuk väldigt mycket det första året..
Då var han hemma mer än hälften av den tiden.
Det fortsatte även året därpå men blev lite bättre i alla fall till en början men blev väldigt mycket bättre när vi äntligen (efter mycket kämpande med läkare) fick diagnosen komjölksprotein allargi. Då försvann väldigt mycket av alla infektioner för att kroppen klarade av att kämpa mot sjukdomarna och inte för magen hela tiden.

Det är inte det att han börjar i förskoleklass som man känner en klump imagen utan att man lämnar ett kapitel av livet bakom sig nu.

Han kommer ju alltid att vara min "lille" Tim men han börjar som sagt att bli väldigt stor..

Jag är så stolt över min STORA kille!

//Malin