På Nea's sätt att svara på medicinerna så fick jag bekräftat att det var lunginflammation. Att allt hade startat med ett långdraget virus som hade utvecklat sig till just det här.
På den här lunginflammationen drog hon på sig en trolig halsvirus oxå som har orsakat de sista besvären hon har haft med ett par rundor till, in till Barnakuten.
Det har varit ett obehagligt väsande från henne.
Dom har trott på krupp fast utan den "skällande hunden" hostan.
För hosta har hon inte direkt haft. Bara när slemmet blivit för mycket i halsen och har då hostat en till två gånger för att då ALLTID bli super ledsen. Tjockt slem och ont i halsen.
Var inne på Barnakuten i lördagsnatt där hon fick inhallera 2ggr. Hon blev nämligen inte av med sitt väsande ljud i andningen. Crp:t hade då sjunkit till 19 vilket visade att hon svarat på penicillinet.
Var hemma strax efter 02.00 på natten och la henne i sängen i hopp om att få sova ett par timmar. Men det dröjde inte länge förrän väsandet var igång igen och så gick de med det sovandet. Sista timmen mellan 6-7 så satt jag på sängkanten med henne upprätt så att hon kunde sova lite det stackars lilla livet.
Så var det kalas för Maja på söndagen och eftersom det blev en runda till sjukhuset på natten så hade jag skickat sms till alla när jag satt där inne att vi fick skjuta fram tiden till 15.00 istället för 13.00. Det var så klart mycket att fixa å dona med men alla fick ta det lite med en nypa salt den här dagen. Och alla var så gulliga och tyckte att vi inte hade behövt städa och lagat mat och fejat men det är inte så ofta vi har massa folk här så det är rätt så kul i alla fall.
Nea's väsande ville knappt släppa av under hela dagen och på kvällen ringer jag in till Barnakuten igen. Får samma tid som kvällen innan.. kl.23.00.
Micke hade kört hem Maja och Max till sin mamma och jag ringde efter min mamma som skulle åka med mig och Nea. Jag ville inte köra själv på natten igen då det var väldigt otäckt natten innan med tanke på min trött het.
Tim var kvar här hemma och jag ville att Micke skulle passa på att sova under tiden. Det väntar nämligen ett par jobbiga arbetsdagar på jobbet den här veckan.
Väl där så fick Nea inhalera 2ggr och jag upplevde att hon andades in mer av det denna gången än natten innan. Dom tog ett nytt crp som hade höjts från 19 till 28. Men det var inte anmärkningsbart då även det troligtvis nya viruset faktiskt oxå kan spela ett spratt på crp:t.
Hade däremot värdet legat långt över 100 så hade man fått tänka om.. eller hur det var läkaren uttryckte sig. Sen fick hon då Betapred oxå. Ååå, vad jag älskar Betapred från och med nu kände jag då. Det tog inte så lång stund så hade väsandet försvunnit och hon somnade gott.
Väl hemma ca 01.00 på natten la jag henne i sängen efter att hon sprungit in för att visa pappa att hon fått plåster på fingret igen. Inget väsande på hela natten men vaknade ändå många gånger och gnydde. Jag tror att hon gjorde det av vana och för att hon var rädd för att det skulle komma tillbaka.
Igår måndag så började dagen jätte bra och hon verkade jätte pigg.
Men på seneftermiddagen och kvällen så var hon mycket ledsen och besvärad och jag hade inte en aning hur jag kunde hjälpa henne.
Jag kunde inte för mitt liv först förstå varför hon pekade mot köket och sa bravo hela tiden. Sen slog det mig när vi var i köket och hon pekade mot medicin skåpet. Hon mådde inte bra och ville ha medicin (fastän hon tycker det är skit äckligt) Vi säger alltid bravo till henne när hon tar sin medicin och det var hennes sätt att förmedla vad hon ville ha. Tyvärr hade det inte gått tillräckligt många timmar innan hon kunde få mer (när hon för en gångs skull bad om det).
Hon fick Betapred innan hon la sig igår och den har fungerat bra på henne för hon har sovit bra hela natten.
Började inte gny och bli orolig förrän framåt 05.45.
Tyvärr har hon idag fått en ny förkylning och är inte alls pigg.. igen.
Snoret rinner på henne och hon är väldigt besvärad.
Jag som har sovit ett par timmar i sträck i natt för första gången på två veckor känner mig överkörd av en lastbil idag. Konstigt att kroppen reagerar tvärt emot vad man tror när man äntligen får sova.
Men det visste jag egentligen innan av erfarenhet både från Nea's tidigare sjukdomar och alla åren jag vakat på Tim när han har haft alla sina infektioner.
//Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar