Nea's öron Del 2

Nix!!!!
Det var inte tillräckligt många som höll tummarna för oss.. tyvärr.
Hon skrek där inne i mer eller mindre 1½ timme. Hon gjorde vissa pauser som gick hyfsat får man väl lov att säga, med tanke på hennes panik. Men ååååå vad hon skrek och grät så att tårarna sprutade.

Hon som gjorde testet sa flera gånger att det här kommer inte att gå, men jag stod på mig. Visst är hon ledsen, rädd och skriker. Men det är hon alltid hos alla läkare. Skulle vi ta hänsyn till att hon gråter och att hon då får "slippa undan" så kommer hon dessutom att lära sig att utöva den tekniken senare oxå.

Nej, säger jag.. Hennes hälsa är viktigare vid dessa tillfällen och om doktorn behöver titta tex i halsen så är det bara att genomföra det.
Som sagt, det är för hennes skull och tyvärr så får man göra dessa saker mot barnets vilja.

Vid det andra testet som skulle utföras fick vi gå in i ytterligare ett rum. En liten mojäng skulle in i örat för att mäta trycket (tror jag att det var) och det var tvunget att vara tätt runt den. Tyvärr lyckades inte detta då det som sagt var skrik och snyft hela tiden. Men vi försökte i alla fall.

Personalen var verkligen toppen och hade så himla stort tålamod med henne. Dom hade aldrig någonsin haft någon som hade skrikit så här mycket, så länge. Ja ha, fnissade jag och sa att då var dom en erfarenhet rikare nu då.

Dom sa att det inte verkade vara något fel på hennes hörsel i alla fall.

Jag fick MVG+ av dem, som kunde behålla mitt lugn och inte skällde på dom?? Jag var ganska frågande, men tydligen brukar föräldrarna i dessa situationer gå loss på personalen när dom får lite smått panik. Jag bara skakar på huvudet.. det är ju för våran skull dom gör allt det här så jag har absolut ingen som helst förståelse för de föräldrarna.

Nu är hon hemma och är glad igen!


//Malin