Nea är jätte sjuk och har varit det ett bra tag nu känns det som.
Den 21 februari kom Tim hem från sin pappa och hade tidigare på dagen blivit super förkyld. Alla ni som känner oss vet att Nea tål ingenting innan hon blir sjuk så det kom som ett brev på posten på henne oxå. Det som var skönt var att de slapp feber båda två. (Tim är lika känslig som Nea vad gäller smittor)
Efter några dagar så hade det värsta lagt sig på henne och det var klart att hon va lite snuvig fortfarande men det är man ju oftast efter en förkylning.
Någon gång 3-4 mars så börjar hon få mycket slem som hon påverkas mycket av. Nätterna börjar bli jätte jobbiga och hon kan vissa timmar vakna 5-6 gånger och vara ledsen.
Det som kändes mest lustigt var att hon hade egentligen ingen hosta utan hostade snarare till av det tjocka slemmet och blev då jätte ledsen. Det var/är förstås fruktansvärt obehagligt.
Jag har behandlat henne med Mollipect som är slemlösande och luftrörsvidgande men det hjälper minimalt. Feber hade hon vid detta tillfälle inte fått. Men som sagt varje natt var eller är som en avrättning för oss här.
I måndags var det då dags för återbesök på öron då vi skulle se om det låg kvar någon vätska i öronen. Sist vi var där så fick vi en tid till operation om vi ville för att sätta i plaströr, men vi ville avvakta lite till då öroninflammationerna varit lite glesare den sista tiden.
Han hade svårt för att se riktigt på henne hur det såg ut och för att vara på den säkra sidan så har vi fått tid för hörseltest så får vi gå vidare efter de svaren och se hur vi ska göra.
Efter undersökningen hann vi väl vara hemma i en knapp timme innan jag upptäcker att hon är varm som en kamin. Hon hade då 40 graders feber. 3½ timma efter Alvedon har tempen fortfarande inte sjunkit utan ligger på 39.8.
Skit, skit, skiiiit!
Redan nu vet jag då som så många gånger förut att det här bådar inte gott.
Nätterna som har varit jobbiga redan innan blir inte bättre nu.
Stackars lilla flicka som får såna fruktansvärda febertoppar och frossa efter bara 3 timmar på både Alvedon och Ipren och kräks slem i ett par av topparna.
På tisdagskvällen är jag så jäkla slut och jag vet att det är något som är riktigt galet så jag ringer till Barnakuten och dom tycker jag ska komma in på en gång.
Väl inne tar de tempen på henne (som dom envisas med att ta i örat) och den visar skrattretande 36.8. Jag har inte haft en rumptemp under 38.4 på henne.
Hon skriker som vanligt när doktorn kommer in och han har svårt att lyssna på hennes lungor med allt skrik. Crp tas och det ligger redan på 95 (ska ligga på 8) efter bara ett dygn med så hög feber. Han tyckte synd om henne att utsätta henne för en röntgen vid det här laget utan han behandlar ändå. Så misstankarna är hög att det är lunginflammation. Det blir alltså Penicillin.
Redan igår framåt dagen verkade hon lite piggare och det gick ju faktiskt att få i henne lite välling. Till och med pillade i sig lite mat. Däremot var det värre med slemmet och andningen.
Inga direkta febertoppar på hela dagen och man kände hopp. Natten hade oxå känts ganska hyfsad i alla fall.
Sen i natt eller i morse rättare sagt 05.30 vaknar jag av att hon gnyr (natten har för övrigt varit tuff, igen) hon har frossa och en febertopp. Jag tar då bara tempen i örat som visar 39.3 så säkert hade det varit 4o i rumptemp.
Alvedon och Ipren igen och försöka sova men det är svårt för det stackars livet att komma till ro.
Hon är sämre idag än vad jag upplevde henne igår, tyvärr.
Jätte gnällig och hesheten av det äckliga slemmet som gör att det rosslar i hela henne är värre än någonsin.
Jag själv är så trött så att jag är vimmelkantig men kärleken till mina barn gör att jag kör på ändå. Man hittar lixom mirakulöst de där "lilla" undangömda reserverna när man som bäst behöver det.
Undra om det inte är ett av de där typiska mamma fenomenen??
Visst.. vissa stunder kommer tröttheten verkligen över mig och ett par gånger om dagen rinner mina tårar för att jag är just, för trött.
Micke hjälper mig så gott han kan så klart och jag kan inte begära (fast han har erbjudit sig) att han ska ta henne på natten. Han ska upp till jobbet och det han håller på med där nu krävs i många stunder verkligen att huvudet är på skaft.
//Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar