Känslor för och med mina barn!

Tim har åkt till sin pappa och kommer hem på söndag kväll.
Det känns så tomt och konstigt när han åker iväg..
Att han inte ligger i sin säng och sover på natten eller springer runt och retar gallfeber på mig.

För hur mycket vi än tjabbar och bråkar med varandra, hur trött jag än känner mig på honom ibland, så känner jag mig så tom på nåt sätt när han inte är här.
Jag fullkomligt hatar det!!

Men jag vet att han har det bra och han vill åka till sin pappa och det får man vara väldigt glad för.

Men ändå..

Jag älskar min plutt och vill helst ha honom hos mig alltid!!!! Har aldrig riktigt förstått mig på det där med att lämna bort barnen för att gå ut och roa sig. Jag har gjort det.. men jag tror att man kan räkna dom gångerna på en hand, på sex år. Det betyder inte att han inte sovit borta för det har han. Antingen för att han själv velat sova över någonstans eller att mormor eller farmor bett om att få ha honom.

Mina känslor i det här med att inte ordna barnvakt för ute kvällar osv har nog mycket att göra med min tro på att barn måste få ta det lugnt oxå. Komma hem och varva ner, precis som vi vuxna.
Barn är på dagis fler timmar än vad vi är på jobbet med hämtnings och lämnings tider. Och det tror jag i sig är jätte bra för dom.. att vara på dagis.

Men sen kommer vi till det här med delade föräldrar.. då ska han till pappa i några dagar oxå. Fan, ska jag dessutom lämna iväg honom ("dom" blir det ju nu) för att gå ut och roa mig.. när ska barnen då få koppla av? Föräldrar vill ha "egentid". När får barnen sin trygga tid med föräldrarna?

Dessutom så är det jätte mycket på tapeten nu att barn MÅSTE LÄRA SIG att ha TRÅKIGT. Vi sätter allt i händerna på dom..

-Här.. detta kan du göra nu.
-Kom så ska vi åka till lekpalatset.. vi har ju inte varit där sen i förgår.
-Oj, har du bara en spade som "Gunnar" lånat. Inte ska du behöva vänta på din tur.. vi köper tre till!!!

Barn idag har inte lika bra fantasi som när vi var små. Och så har det nog alltid hetat, i alla år. Men samhället förändras ju hela tiden. Aldrig innan har väl 6 åringar haft så mycket tekniska prylar som nu. Och då försvinner den naturliga fantasin.

Den där barn experten som är på nyhetsmorgon sa för ett tag sen att det är först när ett barn blir riktigt uttråkat och har absolut ingenting att göra som fantasin sätter igång.

Vi har kollat detta på Maja, Tim och Max och.. Japp, det stämde. Det är oftast gnäll om att dom inte vet vad dom ska göra så fort det inte är tv, dator och tv spel. Vi har då totalt ignorerat dem, alltså inte kommit med en massa förslag om vad dom kan göra. Det tar en liten stund men sen kommer det.. dom fantiserar som bara den i lekarna både inne och ute.

Ja, så här känner jag och jag vet att inte alla håller med,
men det är mina känslor.. mina tankar!

//Malin