söndag 29 mars 2009

Våran söndag..

Nea ville stiga upp skit tidigt, 06.15 enligt sommar tid så ni förstår hur jag kände det efter en fruktansvärd natt.. Det kändes som jag hade varit hos henne miljoner gånger. Hon är jätte förkyld och besvärad stackaren.

Det blev ingen gympa uppvisning för Tim idag eftersom han är jätte förkyld.. Han har varit sååå besviken men sa själv att han inte mådde bra och förstod mycket väl varför det inte gick att gympa.

Maja är däremot pigg och glad. Hon har varit på simskolan idag. Hon frågade innan idag om hon fick stanna kvar i morgon oxå, hon tycker att det är så roligt här sa hon. Och självklart får hon stanna.. Det är nog lika viktigt att hon ska få stanna/komma så mycket hon vill precis som det är viktigt att Max inte ska behöva komma när han inte vill.

Vi forsätter ett tag framöver med att Max stannar hos mamma denna helgen och kommer hit över eftermiddagen och kvällen varannan torsdag. Det kändes jätte bra med honom när vi gjorde så sist. Han kändes trygg med det alternativet. (men vi saknar honom jätte mycket förstås)

Nu ska vi mysa ner oss i soffan och kolla på en film.

//Malin

3 kommentarer:

  1. Hej malin och micke. Jag har följt eran blogg ett tag och måste säga, VILKA FÖRÄLDRAR NI ÄR.Måtte fler ta efter. Tänk om jag hade haft det förståndet att alltid se mina barns behov före mitt eget ego,vid skilsmässan blev det mycket tjabb om vem som skulle ha när och hur. Stå på dig Micke du blir den som vinner i längden.Sträck på dig för det är ett fåtal som kan säga att de sätter sina behov åt sidan för barnens behov.

    SvaraRadera
  2. Hej Micke! Ville bara säga att jag beundrar ditt föräldraskap, tänk att kunna lyssna så på sitt barns behov och lägga sina egna behov åt sidan. STONGT.Hela samhället (Soss,tingsrätt,Bris osv.) pratar om att vi måste sätta barnen behov främst,men väldigt få GÖR DET. MVH Anders

    SvaraRadera
  3. Änteligen en pappa som vågar och orkar stå upp för sina barn,Sitter själv i samma sits just nu men har varken ork eller mod att driva på.Ni verkar vara en stark sammansvetsad familj men är man ensam som jag har, så är mansjouren ett stort stöd.
    En som kämpar/Lukas

    SvaraRadera