GRATTIS..

Jag har varit lite dålig på att uppdatera bloggen på sista tiden.. och nu är det ett par stycken som har fyllt år så..

Grattis till Elisabeth (min svärmor) som fyllde år i fredags och
Grattis även till Frida (Micke's bonussyster) som oxå fyllde år i fredags.

Igår fyllde våran vän Lollo år, så Grattis till dig..

Och idag säger vi Grattis till min bonusbror Hampus som fyller år.

Hipp, hipp hurra till alla er!
//Malin

Ute i vårsolen!

Grattis Storebror!

Idag fyller min storebror Kalle år och vi vill passa på att önska honom ett stort grattis!

Eftersom våra barns stora favoritspel är Super Mario blir det en tårta från dem!

Hoppas din dag blir lugn, harmoniskt och minnesvärd!

Grattis önskar vi i familjen Granath

//Micke

Håll tummarna!

Precis innan Micke skulle köra hem Maja och Max till deras mamma så kommer Maja för att kramas hejdå med mig och Nea. Jag har Nea på skötbordet och Maja klappar om henne då hon säger att den här lilla flickan har nog feber.. hon känns ju kokhet.
Jag känner oxå på hennes panna och säger att det är nog bäst att vi tar tempen på lilla Skrulltan. 37.9 visade det och jag ber att hon inte ska bli sjuk nu igen. Det har känts så skönt att man har kunnat säga till dem som frågat om henne att hon äntligen har blivit frisk.

Vi får helt enkelt avvakta och hålla tummarna för att hon inte ska bli sjuk!

Här provar Nea Maja's stövlar och tyckte att hon behövde skohorn till det!?! =0)

//Malin

Vi har besök..

Barnens farmor, Elisabeth är på besök och ser som vanligt till att mätta våra magar. Idag blir det kalkon med potatisgratäng, brysselkål, rödkål och sallad som hon just nu håller på med för fullt. Barnen skall till detta serveras Pommac och vi har smygbörjat att smutta på vinet som kommer serveras till.
Hon lagar alltid så god mat!

Tyvärr har Ove varit/är förkyld så han är kvar ute hos min mamma och Göte där dom alltid sover vid dessa besök, då Maja är allergisk mot deras lilla hund "Fiffi". Vi kände att det var lite onödigt att riskera smitta till Nea då hon för tillfället (peppar, peppar) är frisk.

Inatt har farmor sovit här hos oss. Barnen har njutit i fulla drag av den uppmärksamhet dom fått. Trots det idag bistra vädret så gick dom ut till Hagaparken för att leka alla utom jag, som passade på att städa å tvätta lite. Nea var svårast att få med sig hem då hon fått smak på att vara ute nu för tiden.

Efter maten ska alla barnen få sina super stora påskägg (bättre sent än aldrig) som barnens mormor har skickat med hit. Vi hade ju inga av de stora barnen över påsken så det fick bli nu istället. Tack till mormor!


//Malin

Samsung S8000 Jet

När jag skaffade mitt nya mobilabonnemang så fick jag välja en ny telefon oxå.. Samsung-frälst som jag är så valde jag en Samsung S8000 Jet.

Jag tycker jätte mycket om själva telefonen men.. batteriet är helt värdelöst. Inte ens ett dygn räcker det med de tjänster man har igång och lite taltid.

Hopplöst helt enkelt!

Så i morgon ska vi åka in för att lämna telefonen på service efter endast två veckor. Jag tycker nog att dom kunde ha gett en ny telefon istället. Men, men..

//Malin

Jag är ARG!!!!!

Jag är så arg så jag set rött just nu!

Varje, varje dag så säger jag till Tim många, många gånger att han ska sitta ordentligt i soffan. Ändå så far han upp och ner fram och tillbaka i soffan. Jag talar om för honom att han kan skada sig.. men det är som det bara blåser rätt igenom!!!!!

Idag hade jag sagt till honom 3 gånger att sitta ordentligt i soffan, och.. rätt som det är hör jag en jäkla duns och rusar in. Han har trillat på huvudet ner från soffan. Ja, jag blev så jäkla rädd men samtidigt så rasande ARG.. då jag som sagt bett han att sitta ordentligt innan.

Jag kunde helt enkelt inte tycka synd om honom!

Jag känner mig självklart som ett monster, men hur i hela fridens namn ska jag få honom att förstå?????

Dom här diskussionerna tar aldrig slut känns det som.. man tjatar om samma saker varje dag, men det når aldrig fram!

//Malin

Lite missvisande..

Mot väggen i solen visar vår termometer 29 grader varmt!!!!

Jag höll nästan på att svimma när jag såg detta och var tvungen att gå ut för att känna efter.
Nja, 29 grader var det INTE ute i alla fall.
Det var förstås varmt i förhållande till vad vi är vana vid nu men det var rätt så kyligt i luften ändå. Många som kommer att bli förkylda misstänker jag.. tar av sig lite för mycket, lite för tidigt i solen nu.

Nu ska vi gå ut till lekplatsen en stund i det fina vädret!

//Malin

Lite jobbigt..

Inte nog med att det är jobbigt att dra upp hela det här med Nea's födelse med journaler osv för att vi ska kunna försäkra henne, så får man inte det man frågat efter på lasarettet i Växjö!?!?!?

Vården för Nea har varit gudomlig på alla avdelningar hon har varit på..

TACK!! ..till alla som har hjälp oss med henne!

Däremot de praktiska runt oss har skilt sig stort mellan Landstingen.
När det gäller sjukresor och journalhandlingar som vi har behövt, så är det kris i Växjö anser jag.

Resan hem från Stockholm skulle Växjö stå för och ett par timmar innan helikoptern skulle flyga tillbaka Nea från Stockholm så får vi reda på att vi till oss själva får boka resan hem.. på billigaste sätt?!?!

Nysnittad får jag springa med Micke i korridorerna livrädd att vi inte skulle få komma hem till Växjö samma dag som Nea. Vi fick komma in till en kurator som var snäll nog att hjälpa oss fastän det inte var hennes ansvar.
Stort tack till henne!

Det slutade med att vi tog flyg hem som var ett par tusen billigare än att ta tåg, och buss hem var för mig helt uteslutet då jag aldrig hade kunnat sitta så länge nysnittad.

Vi har inte fått ut några pengar för resan då flyg inte ingår i de billigare resesätten, trots att vi skrev ut tågtabellen med både tider och priser till dem för att visa hur mycket billigare det blev att flyga.
Inte ens taxiresorna till och från flygplatserna för vi skulle ha tagit buss antagligen!?!?!

Så här i efterhand skiter man i pengarna som vi förlorat, vi har vår älskade dotter kvar vid liv! Och tänk om vi hade bott i något annat land där det inte finns de sjukförsäkringar som vi har här. Då hade vi kanske fått betala helikoptertransporten åt båda hållen.. Vågar knappt tänka tanken på både den kostnaden och dessutom kostnaden för Specialistvården som krävdes.


I förra veckan så ringde jag till Växjö avd 10 som vi låg på efter Stockholmsvistelsen. Jag ville ha journalerna rörande förlossning och vården därefter. Alltså alla handlingar som fanns.
Dels för att vi själva vill ha dem men även för att vi ska kunna försäkra henne eftersom hon krävde sjukvård vid födelsen.
Jag fick då till svar att jag måste lämna in en skriftlig lapp på detta med min namnteckning för att få ta del av dessa.
Ok, sa jag och bad om journalerna från BB oxå som ligger vägg i vägg.
Nej, det får du ta med dem.. och skicka din namnteckning även dit??
Ja ha.. säger jag och frågar om det går bra att komma till avdelningarna för att lämna den där lappen då jag ändå skulle in till öron med Nea.
Och det var ok i alla fall!!

Nästa anhalt att ringa var ECMO i Stockholm för journalerna därifrån. Jag talade om mitt ärende, hon knappade fram våra uppgifter med en gång och sa att det var inga som helst problem att skicka dem till mig. Jag frågade lite diskret efter ett telefon nummer in till BIVA (vägg i vägg med dom) där hon vårdades ett par dygn efter hon kopplats bort från ECMO maskinerna.

Märk väl.. detta är alltså specialistvårds avdelningar..

Hon säger då att det behöver inte jag göra utan det fixar hon i stället. Ja ha, säger jag förvånat??
Och tackar så oerhört mycket!

Så, så mycket skiljer det sig från Landsting till Landsting.
Till Stockholm behövde jag varken skicka min namnteckning eller ringa runt till avdelningarna.

Och nu kommer det bästa!!!!

Den läkaren som kom med sitt team till Växjö för att hämta med sig Nea i helikopter med alla konstiga maskiner, tog sig till och med tid att skriva ett utlåtande till försäkringsbolaget då han fick höra att vi ville försäkra henne.
Gissa om tårarna var nära när jag öppnade brevet som kom från ECMO med en liten notislapp där det stod..

Dr Palmér skrev ner några rader då han hörde att det är kopior till försäkringsbolag.. och sen hälsningar från den sekreteraren som skickat allt till oss.

Alltså.. idag när jag fick papprena från Växjö så var det bara kopior på de två journalsidor som alla får ifyllda när man blir inlagda på BB. Och de papprena har vi till och med sen innan. Vi vill ju självklart ha hela journalen med hela händelseförloppet.
Så nu har jag åter igen fått börja ringa in till Växjö men hon som jag ska prata med sitter upptagen i möte just nu.

Jag ringde alltså till alla de här avdelningarna i tisdags förmiddag i förra veckan. Redan på torsdagen hade jag papprena från Stockholm. Först idag kom papprena från BB, och från avd 10 har dom fortfarande inte kommit???

Här ligger hon på ECMO.. alla sladdar och slangar som är kopplade till henne syns inte, men här kan man se att hon är intuberad och får sitt blod renat och syresatt.

Detta är den första bilden som togs på henne här hemma!
Vi är bara hemma på permission över dagen.. och måste ha syrgas kopplad till henne hela tiden.

//Malin

På promenad i Hagaparken!

När vi firade Maja..

Glad påsk!

Livet ÄR orättvist!

Här kommer en länk till Heidi's blogg där hon beskriver hur orättvist livet kan vara.. som plötsligt förlorade sin lilla son, Linus!

Heidi är en gammal lekkramat till mig från förr.. Tyvärr flyttade dom från Alvesta, annars misstänker jag starkt att vi hade umgåtts än idag.

Det blev många tårar när vi läste hennes inlägg och man känner med dem så otroligt mycket..

http://heidiwennerberg.blogspot.com/2010/03/sondagen-den-29e-november-2009-1a.html

Linus

Nea's öron Del 2

Nix!!!!
Det var inte tillräckligt många som höll tummarna för oss.. tyvärr.
Hon skrek där inne i mer eller mindre 1½ timme. Hon gjorde vissa pauser som gick hyfsat får man väl lov att säga, med tanke på hennes panik. Men ååååå vad hon skrek och grät så att tårarna sprutade.

Hon som gjorde testet sa flera gånger att det här kommer inte att gå, men jag stod på mig. Visst är hon ledsen, rädd och skriker. Men det är hon alltid hos alla läkare. Skulle vi ta hänsyn till att hon gråter och att hon då får "slippa undan" så kommer hon dessutom att lära sig att utöva den tekniken senare oxå.

Nej, säger jag.. Hennes hälsa är viktigare vid dessa tillfällen och om doktorn behöver titta tex i halsen så är det bara att genomföra det.
Som sagt, det är för hennes skull och tyvärr så får man göra dessa saker mot barnets vilja.

Vid det andra testet som skulle utföras fick vi gå in i ytterligare ett rum. En liten mojäng skulle in i örat för att mäta trycket (tror jag att det var) och det var tvunget att vara tätt runt den. Tyvärr lyckades inte detta då det som sagt var skrik och snyft hela tiden. Men vi försökte i alla fall.

Personalen var verkligen toppen och hade så himla stort tålamod med henne. Dom hade aldrig någonsin haft någon som hade skrikit så här mycket, så länge. Ja ha, fnissade jag och sa att då var dom en erfarenhet rikare nu då.

Dom sa att det inte verkade vara något fel på hennes hörsel i alla fall.

Jag fick MVG+ av dem, som kunde behålla mitt lugn och inte skällde på dom?? Jag var ganska frågande, men tydligen brukar föräldrarna i dessa situationer gå loss på personalen när dom får lite smått panik. Jag bara skakar på huvudet.. det är ju för våran skull dom gör allt det här så jag har absolut ingen som helst förståelse för de föräldrarna.

Nu är hon hemma och är glad igen!


//Malin

Nea's öron Del 1

Idag ska Nea gå på hörselkontroll igen..
Vi var på öronmottagningen för ett tag sedan för att kolla öronen efter alla öroninflammationer och han tyckte att det var lite svårt att se om det låg nån vätska kvar bak i öronen.

Vi hade då redan avvaktat ytterligare ett tag sen ett tidigare besök, precis som vi ville. Vid det tidigare tillfället låg det vätska och valet låg på oss om vi ville ha en operation för plaströr på henne. Vi ville inte gärna söva henne och utföra detta sen vi sett att det åtminstone gått längre perioder mellan inflammationerna.

Så efter lång väntan på en ny tid så blev vi ju inte klokare precis.
Men ett hörselprov är alltid välkommet.. eller? Inte för Nea's del så klart. Hon kommer att vara skogstokig eftersom hon hatar alla vitklädda människor på sjukhuset. Kanske, kanske kommer inte denna person att vara det.
Vi får hålla tummarna!

//Malin

Tålamod???

Vart har mitt tålamod tagit vägen??
Eller är det så att barnen varit extra bökiga idag??
Ja, jag har inte den blekaste aning, men måste erkänna att det har blivit en hel del tjabb och bråk mellan mig och barnen under hela eftermiddagen och kvällen.

Men jösses vad man älskar de små liven ändå..

Jag är glad att det inte var bråk när jag la dem ikväll i alla fall. Då var det många kramar och pussar!

//Malin

Årets första åskoväder!

Himmel vilket oväder det blev nu..
Åskar som bara den och regnar oxå förstås.
Och alldeles nyss kom det en sån stark blixt så vi blev bländade här inne, utan att vi tittade ut. Därefter kom en sjudundrandes knall. Barnen börjar bli lite skärrade.. Jag själv njuter mest. Tycker att det är ganska mysigt när det åskar. Men det är klart att man ägnar en å annan tanke åt de stackarna som oftast blir utan ström (typ mamma å Göte) och dom som råkar ut för olyckor.

//Malin

Konstruktiv kritik?????

Idag är en sån där tråkig och ledsam dag..

Jag har väl i och för sig redan innan vetat att man aldrig någonsin ska säga till folk vad man tycker, men lever väl på hoppet att när någon ber om feedback så ska man vara ärlig!?!?!

Idag var just en sådan dag då det inte blev som jag hade tänkt mig och känner mig nu istället bara ledsen och dum för att jag lämnade kritik som kanske inte var så positiv som motparten hade hoppats på.

Vad eller vem det gäller spelar ingen roll här, men vill ändå få ur mig det på något sätt.

Tänk noga igenom innan kritik lämnas även om den är ombedd. Det kan skada mer än det gör nytta, även om man bara vill väl och inte menar att vara elak!

//Malin

Trött på sjukdomar

Här sitter jag med pyjamas på mig fortfarande och klockan är 3 på eftermiddagen. Jag kommer inte riktigt igång idag..
Jag är alldeles för trött och hängig.

Tim har åkt till sin mormor idag som dom två kom överens om i måndags. Han kommer hem i morgon igen.

Nea är fortsatt sjuk och jag har tappat räkningen på hur många veckor det är nu. Den sista sjukan nu har jag inte en aning om vad det är?? Hon har utslag som kliar och har haft det ett tag nu med feber av och till. (det är inte vattenkoppor)

Hon tål ingenting nu och hålls åter igen ifrån allmänheten ute..
Jag håller tummarna varje dag Tim kommer hem från skolan att han inte ska dra med sig några sjukdomar hem. Och jag håller tummarna så hårt jag bara kan att inte Maja eller Max har någon som helst förkylning eller liknande när dom kommer i morgon, för Nea lär få det direkt eftersom vi inte är vana vid varandras baciller och garanterat börjar våra resor till Barnakuten igen.

Nu får det faktiskt vara nog!

//Malin

Tranedagen!

Idag missade Tim att kolla den upphängda raggsockan när han super yrvaken och trött steg upp. Istället satte han sig vid datorn ovetandes om att det hängde godis vid hans säng.

När jag kom upp och såg detta så frågade jag honom om han missat något på sitt rum??

Han la misstänksamt ifrån sig lurarna till datorn och gick smygandes mot rummet när han kom på att det var.. TRANEDAGEN!!!!

Han sken som en sol när han stack ner handen i sockan för att upptäcka att det även i år låg GODIS i sockan.. mitt på en vardag som han uttryckte sig.

Nea förstod inte så mycket av det hela.
Hon knöt bort sockan som trillade i golvet och struntade i det.. *fniss*
Hon och jag smaskar på det efter maten sen istället.

Tänkte göra lite våfflor dagen till ära och hoppas att det går bättre det här året än förra!

Om det är någon som vill läsa om mitt misslyckande förra året så är detta länken dit..
http://familjengranath.blogspot.com/2009/03/fniss.html

//Malin

Vårtecken!

Vi är nyss hemkomna efter en långpromenad med ett definitivt vårväder..
Ena stunden sken solen för att i nästa regna.
På slutet av promenaden upptäckte vi på en tomt med inte lika mycket snö som på våran, de här små söta Snödropparna.

Grattis Rasmus 6 år

Ett stort grattis till barnens kusin Rasmus som fyller 6 år idag.
Hoppas att du får en toppendag med massa paket och tårta.

Maja Max Nea Tim
Micke och Malin

Jobbig dag..

Idag är en sån där jobbig dag då jag tänker mycket på Nea's födelse.
Jag tänker på det varje dag, men vissa dagar är mycket jobbigare än andra och just idag är en sån dag.

Det brukar oxå bli extra påtagligt för mig efter varje gång hon har varit väldigt sjuk och det har hon ju precis varit nu igen.
Hon är lite hostig fortfarande och kommer säker att vara ett tag till men idag har hon inte (än i alla fall) någon feber. Igår hade hon 38 grader.

När det är så jobbigt som idag så brukar jag plocka fram den dagbok Micke skrev till Nea under hela sjukhusvistelsen och den hjälper mig jätte mycket. Dels för att komma ihåg rätt, då jag var lite drogad den första tiden efter. Men även för att läsa om hennes framsteg, hur duktig och stark hon var den lilla fina Nea.

Men tänk vilken stark liten flicka vi har..
Som lyckades överleva den mycket, mycket kritiska graviditeten och en sådan fruktansvärd förlossning med både lunginflammation och blodförgiftning. I dessa hemska men givetvis bra maskiner, med massa sladdar och slangar kopplade på hela kroppen. Resa till och från Stockholms Ecmo-team i helikopter.

Mina känslor kommer väl ikapp mig nu då hon har blivit friskare efter att återigen haft en lunginflammation och ett par stycken virusar på det, denna gång som hon varit sjuk.

Jag ångrar mig väldigt mycket att jag inte har skrivit dagbok under den första tiden men är oerhört tacksam att Micke gjorde det.
Och alla de gånger hon har varit så frutansvärt sjuk nu tiden efter hade varit på något sätt skönt att ha dokumenterat för att inte bara gå tillbaka och läsa själv, utan för Nea att ta del av en dag när hon är tillräckligt stor.

Älskade Nea.. vad glad jag är att du lever!!!

//Malin

Grattis Nadja och Mathias..

.. till lilla dottern Melina!

Hon kom till världen igår den 16:e mars kl.22.30
Vägde 3334gr och var 51cm lång

Nea är fortsatt sjuk..

Vet knapp vart jag ska börja.. eller VAD jag ska skriva.

På Nea's sätt att svara på medicinerna så fick jag bekräftat att det var lunginflammation. Att allt hade startat med ett långdraget virus som hade utvecklat sig till just det här.

På den här lunginflammationen drog hon på sig en trolig halsvirus oxå som har orsakat de sista besvären hon har haft med ett par rundor till, in till Barnakuten.
Det har varit ett obehagligt väsande från henne.
Dom har trott på krupp fast utan den "skällande hunden" hostan.
För hosta har hon inte direkt haft. Bara när slemmet blivit för mycket i halsen och har då hostat en till två gånger för att då ALLTID bli super ledsen. Tjockt slem och ont i halsen.

Var inne på Barnakuten i lördagsnatt där hon fick inhallera 2ggr. Hon blev nämligen inte av med sitt väsande ljud i andningen. Crp:t hade då sjunkit till 19 vilket visade att hon svarat på penicillinet.

Var hemma strax efter 02.00 på natten och la henne i sängen i hopp om att få sova ett par timmar. Men det dröjde inte länge förrän väsandet var igång igen och så gick de med det sovandet. Sista timmen mellan 6-7 så satt jag på sängkanten med henne upprätt så att hon kunde sova lite det stackars lilla livet.

Så var det kalas för Maja på söndagen och eftersom det blev en runda till sjukhuset på natten så hade jag skickat sms till alla när jag satt där inne att vi fick skjuta fram tiden till 15.00 istället för 13.00. Det var så klart mycket att fixa å dona med men alla fick ta det lite med en nypa salt den här dagen. Och alla var så gulliga och tyckte att vi inte hade behövt städa och lagat mat och fejat men det är inte så ofta vi har massa folk här så det är rätt så kul i alla fall.

Nea's väsande ville knappt släppa av under hela dagen och på kvällen ringer jag in till Barnakuten igen. Får samma tid som kvällen innan.. kl.23.00.

Micke hade kört hem Maja och Max till sin mamma och jag ringde efter min mamma som skulle åka med mig och Nea. Jag ville inte köra själv på natten igen då det var väldigt otäckt natten innan med tanke på min trött het.
Tim var kvar här hemma och jag ville att Micke skulle passa på att sova under tiden. Det väntar nämligen ett par jobbiga arbetsdagar på jobbet den här veckan.

Väl där så fick Nea inhalera 2ggr och jag upplevde att hon andades in mer av det denna gången än natten innan. Dom tog ett nytt crp som hade höjts från 19 till 28. Men det var inte anmärkningsbart då även det troligtvis nya viruset faktiskt oxå kan spela ett spratt på crp:t.
Hade däremot värdet legat långt över 100 så hade man fått tänka om.. eller hur det var läkaren uttryckte sig. Sen fick hon då Betapred oxå. Ååå, vad jag älskar Betapred från och med nu kände jag då. Det tog inte så lång stund så hade väsandet försvunnit och hon somnade gott.

Väl hemma ca 01.00 på natten la jag henne i sängen efter att hon sprungit in för att visa pappa att hon fått plåster på fingret igen. Inget väsande på hela natten men vaknade ändå många gånger och gnydde. Jag tror att hon gjorde det av vana och för att hon var rädd för att det skulle komma tillbaka.

Igår måndag så började dagen jätte bra och hon verkade jätte pigg.
Men på seneftermiddagen och kvällen så var hon mycket ledsen och besvärad och jag hade inte en aning hur jag kunde hjälpa henne.
Jag kunde inte för mitt liv först förstå varför hon pekade mot köket och sa bravo hela tiden. Sen slog det mig när vi var i köket och hon pekade mot medicin skåpet. Hon mådde inte bra och ville ha medicin (fastän hon tycker det är skit äckligt) Vi säger alltid bravo till henne när hon tar sin medicin och det var hennes sätt att förmedla vad hon ville ha. Tyvärr hade det inte gått tillräckligt många timmar innan hon kunde få mer (när hon för en gångs skull bad om det).

Hon fick Betapred innan hon la sig igår och den har fungerat bra på henne för hon har sovit bra hela natten.
Började inte gny och bli orolig förrän framåt 05.45.

Tyvärr har hon idag fått en ny förkylning och är inte alls pigg.. igen.
Snoret rinner på henne och hon är väldigt besvärad.

Jag som har sovit ett par timmar i sträck i natt för första gången på två veckor känner mig överkörd av en lastbil idag. Konstigt att kroppen reagerar tvärt emot vad man tror när man äntligen får sova.
Men det visste jag egentligen innan av erfarenhet både från Nea's tidigare sjukdomar och alla åren jag vakat på Tim när han har haft alla sina infektioner.


//Malin

Grattis Hugo 4 år

Ett stort grattis till barnens kusin Hugo som fyller 4 år idag.
Hoppas att du får en toppendag med massa paket och tårta.

Maja Max Nea Tim
Micke och Malin

Jag skulle bara.....som vanligt!

Jaha, då var det dags igen..
Jag har lyckats göra en Mikael Granath special.

Skulle äntligen efter 3år dra färdigt elen mellan sovrummet och källaren för att bli av med den fula gula byggkabeln som har prytt vårt vardags- och sovrumsgolv. Jag intalade mig själv som så många gånger tidigare att det kanske inte går åt helvete denna gången? De som bott här kan ju inte ha gjort mer skit?

Men..............

I vårt hus har det uppenbarligen bott en fruktansvärd idiot rent ut sagt. Han som gjort tilläggs isoleringen och samtidigt passat på att gömma ALLA orginal dosor till elen, skarvat felaktigt elkablar på befintliga tygtrådar 20-50cm in i väggen. Flyttat ut de nya doserna och satt på helt andra ställen. Har ju milt sagt försvårat mitt uppdrag att byta ut elkablarna i huset.

Vi visste ju om att det var gamla kablar och det tog vi lite extra lån för hos banken. Men det var tänkt att täcka kostnaden för de nya kablarna och säkringarna. Plus elektrikern som skulle hjälpa oss. Nu blev det lite mer än så.....

Jag har fått riva väggarna och taken alla barnens rum (Tims rum fick jag riva 2 gånger, för att jag hade varit lite snabb att snygga till det innan jag börjat med elen.) Jag skulle kunna fortsätta skriva i oändlighet om alla dessa saker, men nu skulle vi kolla lite på köket!

Skulle dra färdigt var det ja..
Eftersom det är svårt att vara på två olika ställen samtidigt i huset när man letar kabel hade jag tagit hjälp av vår vän Jocke som skulle hjälpa mig att hitta vart kabeln tog vägen. Han hade i sin tur blivit utlånad av sin fru. Medans Jocke och jag började leta tog fruarna hand om resten av familjen. Vill även nämna redan här att vi nu i efterhand är helt överens om att det var just Elins fel allt det här.

Kabel gick så klart inte ner i källaren direkt från det som jag trodde var slutpunkten. Utan den gick så klart i yttervägg kök!!! För att få bort den gamla tygledningen fanns det inte så många andra alternativ än att börja ta sig in i väggen. Vi hittade dosa efter dosa som hindrade oss för att ta oss till källaren. Det hela slutade med att vi nu har rivit halva köket och får tillsvidare sitta och äta i andra delar av huset.

Vi började försiktigt med första väggen efter kylskåpet!

Där hittade vi lite gott och blandat i vanlig ordning!

Så här ser den delen av köket ut nu!

Andra väggen, med ett stundande kalas för Maja på Söndag!?

Med detta vill jag egentligen bara ge er en bild av vår fantastiska värld som vi får leva i hela tiden.

Det ska bli skönt att försöka släppa verkligheten lite ihop med solsidan 21:30! Schas alla dumma, människor, schas!!

//Micke

Ps. Skulle nog inte vara fel att anmäla huset till fuskbyggarna, enda problemet är att de förmodligen behöver spela in 1000 program för att få med allt!! ds.

Snacka om att kroppen har reserver..

Nea är jätte sjuk och har varit det ett bra tag nu känns det som.
Den 21 februari kom Tim hem från sin pappa och hade tidigare på dagen blivit super förkyld. Alla ni som känner oss vet att Nea tål ingenting innan hon blir sjuk så det kom som ett brev på posten på henne oxå. Det som var skönt var att de slapp feber båda två. (Tim är lika känslig som Nea vad gäller smittor)

Efter några dagar så hade det värsta lagt sig på henne och det var klart att hon va lite snuvig fortfarande men det är man ju oftast efter en förkylning.

Någon gång 3-4 mars så börjar hon få mycket slem som hon påverkas mycket av. Nätterna börjar bli jätte jobbiga och hon kan vissa timmar vakna 5-6 gånger och vara ledsen.
Det som kändes mest lustigt var att hon hade egentligen ingen hosta utan hostade snarare till av det tjocka slemmet och blev då jätte ledsen. Det var/är förstås fruktansvärt obehagligt.
Jag har behandlat henne med Mollipect som är slemlösande och luftrörsvidgande men det hjälper minimalt. Feber hade hon vid detta tillfälle inte fått. Men som sagt varje natt var eller är som en avrättning för oss här.

I måndags var det då dags för återbesök på öron då vi skulle se om det låg kvar någon vätska i öronen. Sist vi var där så fick vi en tid till operation om vi ville för att sätta i plaströr, men vi ville avvakta lite till då öroninflammationerna varit lite glesare den sista tiden.
Han hade svårt för att se riktigt på henne hur det såg ut och för att vara på den säkra sidan så har vi fått tid för hörseltest så får vi gå vidare efter de svaren och se hur vi ska göra.

Efter undersökningen hann vi väl vara hemma i en knapp timme innan jag upptäcker att hon är varm som en kamin. Hon hade då 40 graders feber. 3½ timma efter Alvedon har tempen fortfarande inte sjunkit utan ligger på 39.8.

Skit, skit, skiiiit!
Redan nu vet jag då som så många gånger förut att det här bådar inte gott.

Nätterna som har varit jobbiga redan innan blir inte bättre nu.
Stackars lilla flicka som får såna fruktansvärda febertoppar och frossa efter bara 3 timmar på både Alvedon och Ipren och kräks slem i ett par av topparna.

På tisdagskvällen är jag så jäkla slut och jag vet att det är något som är riktigt galet så jag ringer till Barnakuten och dom tycker jag ska komma in på en gång.

Väl inne tar de tempen på henne (som dom envisas med att ta i örat) och den visar skrattretande 36.8. Jag har inte haft en rumptemp under 38.4 på henne.
Hon skriker som vanligt när doktorn kommer in och han har svårt att lyssna på hennes lungor med allt skrik. Crp tas och det ligger redan på 95 (ska ligga på 8) efter bara ett dygn med så hög feber. Han tyckte synd om henne att utsätta henne för en röntgen vid det här laget utan han behandlar ändå. Så misstankarna är hög att det är lunginflammation. Det blir alltså Penicillin.

Redan igår framåt dagen verkade hon lite piggare och det gick ju faktiskt att få i henne lite välling. Till och med pillade i sig lite mat. Däremot var det värre med slemmet och andningen.
Inga direkta febertoppar på hela dagen och man kände hopp. Natten hade oxå känts ganska hyfsad i alla fall.

Sen i natt eller i morse rättare sagt 05.30 vaknar jag av att hon gnyr (natten har för övrigt varit tuff, igen) hon har frossa och en febertopp. Jag tar då bara tempen i örat som visar 39.3 så säkert hade det varit 4o i rumptemp.
Alvedon och Ipren igen och försöka sova men det är svårt för det stackars livet att komma till ro.
Hon är sämre idag än vad jag upplevde henne igår, tyvärr.
Jätte gnällig och hesheten av det äckliga slemmet som gör att det rosslar i hela henne är värre än någonsin.

Jag själv är så trött så att jag är vimmelkantig men kärleken till mina barn gör att jag kör på ändå. Man hittar lixom mirakulöst de där "lilla" undangömda reserverna när man som bäst behöver det.
Undra om det inte är ett av de där typiska mamma fenomenen??
Visst.. vissa stunder kommer tröttheten verkligen över mig och ett par gånger om dagen rinner mina tårar för att jag är just, för trött.

Micke hjälper mig så gott han kan så klart och jag kan inte begära (fast han har erbjudit sig) att han ska ta henne på natten. Han ska upp till jobbet och det han håller på med där nu krävs i många stunder verkligen att huvudet är på skaft.

//Malin

Irriterad..

Igår när jag hämtade Tim från skolan så sken solen och fåglarna kvittrade. Det var en härlig dag och även jag kände mig glad av att våren visade sig.

MEN..

Givetvis varade inte glädjen av att vara ute och gå i det fina vädret särskilt länge då de (ursäkta mitt språk nu) satans hundägarna inte kan plocka upp hundskiten efter sig, så ligger de äckliga högarna inte bara vid kanterna längre utan mitt i gångbanorna eftersom det är ju där snövallarna legat tidigare och som nu töar bort.
Och det som göms i snö kommer fram i tö.. det vet ju alla!

Jag är av den åsikten att plockar man inte upp efter hunden så ska man fan inte ha någon hund heller.

Åhh.. Vad irriterande det är att hela tiden behöva gå och titta ner och slita undan stackars Tim så att han inte stiger i nån hög.
Jag tar in vagnen i hallen varje dag så det är lika illa om det kommer på hjulen som på skorna och det är mer än ett heltidsjobb under promenaden att titta så att varken vagnen rullar i nån hög eller att vi stiget i det.
Fy, va äckligt det är!

Jag älskar hundar så ni inte missförstår mig nu.. jag bara avskyr dess högar deras ägare lämnar efter dem.

Och katter.. ännu värre!
Som får springa lösa ute hur som helst, springer här inne på vår trädgård och uträttar sina behov eller bara tar en genväg här förbi. Det är något som jag tycker är så fruktansvärt respektlöst av kattägare, att bara släppa ut katten. Jag tycker INTE om katter och Maja är allergisk mot pälsdjur så varför ska vi behöva stå ut med att ha dessa otäcka, opålitliga jägare springandes på tomten????

Vi hade en gång en sandlåda som vi fyllde med dyr fin sandstrandssand. Det var första året här i huset och jag kommer aldrig att glömma när jag skäller på Micke för jag tyckte att det var dålig stil att inte tvätta Max's rumpa (han hade då blöja) efter bytet så att han inte stank bajs. För jag hade kollat ner i blöjan och där var inget. Jag höll på att kräkas så illa som ungen luktade. Micke försäkrade mig om att han hade tvättat rumpan på honom och vi upp i duschen med stackars Max som vi kom på hade suttit i sandlådan och lekt. Ut och kollade i sandlådan och givetvis så var den full av kattbajs. Vi la en presenning över den och barnen har sedan dess inte fått använda sin sandlåda.

Skulle våra små söta barn (eller vi för den delen) bli kissiga ute så är det inte ok att kissa i en buske. Tycker att det är ganska sjukt faktiskt.

Dyra böter till alla djurägare som inte plockar upp efter sina djur, oavsett om det är en hund eller katt. OCH böter till alla kattägare som släpper sina katter att springa lösa i samhällen.
Det är vad JAG tycker i alla fall!!!!!!

//En mycket irriterad Malin

Grattis Aaron..

..som fyller 5 år idag!