Söndag

Det är söndagskväll och jag är super trött. Tim har kommit hem från sin pappa och sover nu gott. Micke mår fortfarande jätte dåligt men får väl bita ihop imorgon för att åka till jobbet. Han har jätte mycket att göra där och dessutom ska han på styrelsemöte på kvällen oxå. Själv har jag mått lite bättre idag men det känns att man har varit sjuk länge nu, man orkar inte göra mycket.

Min bror kom förbi en runda tidigare ikväll. Det var trevligt att se honom, det var rätt så längesedan nu.. Och, så vill jag tacka honom! .. du vet varför Mikael!
Jag älskar dig!!

Lilla Nea håller på att få tänder som bara måste spricka igenom vilken dag som helst nu.. Hon kliar med fingrarna, drar hårt i nappen, tuggar på drickmuggen osv. Ja, och så där allmänt gnällig som man blir då.

Det händer så otroligt mycket i hennes utveckling nu och det är så härligt att få uppleva detta. Allt är fruktansvärt känsloladdat för mig just nu.. Tänker mycket på den ovissa graviditeten och den fruktansvärda förlossningen och tiden efter den. Jag vet att jag fortfarande inte har bearbetat färdigt det vi fick gå igenom och ibland fullkomligen sköljer det över mig. Det har verkligen inte gått en enda dag utan att jag tänkt på det som hände. När jag håller henne liggandes i famnen och tittar ner på henne, det är då tankarna oftast kommer. Att om inte ecmo-teamet i Stockholm hade funnits eller om hon inte fått en av de tre platser som dom har, så hade hon inte levt idag..

//Malin