Aj!

Idag har jag bakat kringlor för första gången i mitt liv!
Såna där goda torra kringlor gjorda på sur grädde med strösocker på som man doppar i kaffet.
Det har alltid varit min mormor som har gjort såna och jag har älskat dom så länge jag kan minnas. Har vid något tillfälle till och med önskat mig såna av henne i födelsedagspresent. På senare tid bakar inte mormor längre men Annie har briljerat med väldans goda kringlor och sist Annie och Mikael hade kalas (jag tror att det var för Mijo) så fick jag med mig en burk med såna kringlor hem. Mums.. Behöver jag säga att jag behöll vart enda en för mig själv?! Ha,ha.

Jag googlade reda på ett recept och för att vara första gången så tycke jag att dom blev godkända.

De flesta blev det i alla fall..
För när jag hade satt in sista plåten så ropade jag på Nea om hon ville ha lite fika.
Hon kom så klart springandes men jag har inte riktigt koll på henne när hon far fram och tillbaka och munnen går på henne i ett. -För vet du.. -Mamma.. Varför då? Hela tiden pratas det :) Och mitt i allt så har den lilla prinsessan vridit värmen ca 50 grader högre och det märker jag först efter att ha slängt en blick mot ugnen och tycker att dom ser väldigt färdiga ut, trots att det är 3min och 50 sekunder kvar. Rusar förstås fram till ugnen och tar tag i kökshandduken för att ta ut plåten. Precis som att det hjälper att skynda när de redan har blivit brända?? Bränner mig på tummarna och tar på mig grytvantarna istället. Ut med plåten på bänken bredvid där jag ställt ugnsgallret och böjer mig ner för att stänga luckan. Vad händer då?? Jo, när jag reser mig upp igen så lutar jag mig lite åt det hållet plåten står och jag riktigt hör hur det fräser till i huden. Fy f-n vad det gjorde ont!!!! AJ!!!

Så här fina (eller inte) blev dom.

Nea Försökte spela så oskyldig som det bara gick.. och fikade vidare.

En mycket dålig bild på mitt brännmärke som är 10-12 cm långt.

Från en sak till en annan..
Ibland kan små, små saker förgylla hela dagen som tex att min älskade man hade laddat kaffebryggaren till mig på morgonen. Det var bara att trycka på knappen.

Jag trodde verkligen att Nea var på G nu så att vi kunde gå till jobbet och dagis i morgon, men inte.. Hon har varit lös i magen och hade lite feber i kväll igen. Vi har suttit i soffan tillsammans och tittat på Ronja Rövardotter och Emil i Lönneberga nu ikväll. Det var mysigt att han henne uppkrupen mot mig, fast jag fick nästan skavsår i öronen av alla tusen frågor hon ställer om ALLT i filmerna.

Nu har mannen kommit hem från kräftskivan på jobbet och dom hade haft det himla trevligt sa han.
Nu tänker jag gå å lägga mig så god natt!

//Malin