Vilket oväder det blev..

Usch, vilken morgon vi hade idag!!!

Det började med att det var becksvart här hemma när klockan ringde 05.10. Micke hade redan upptäckt strömavbrottet runt 04.00.
Det var full storm ute..

Tim kom ner för trappen när jag börjat klä på mig och hade gjort upptäckten att lampan inte gick att tända. Han var lite rädd sa han men visade inget. Så fort jag satte en ficklampa i handen på honom så var det absolut inga problem. Vi fick borsta tänderna i skenet från värmeljus på toan. Det var så obeskrivligt tyst i huset och det var såååå skönt.

(men det vara bara delar av Alvesta som var utan ström??)

När vi gick ut till bilen och lyssnade på radion så var det en tjej som ringde in för att varna alla som skulle över järnvägsspåren som ligger precis innan Tim's skola. Bommarna hade fastnat halvvägs nere och det var många bilar som passerade där trots att tågen kom. Vi fick köra ett mycket, mycket längre håll för att komma till skolan.

Eftersom vi redan visste om problemet så svänger vi av till den där "omvägen" och det snöar som bara den. Jag får mycket möten eftersom de som kommer från andra sidan av spåren som INTE heller vill sätta livet till med att köra under bommarna, kommer från det hållet. Jag ser helt enkelt inte att det ligger ett träd över vägen och får panikbromsa och jag skriker. Trodde nästan att ratten skulle lossna så som jag drog bakåt när jag ställde mig på bromsen. Till saken hör att det var så gigantiskt halt oxå att bilen bara gled och gled. Precis framme vid trädet fick jag stopp på bilen.

Medan tårarna rinner försöker jag att ringa Micke som jag visste hade batterislut i sin telefon och inte satt över sim-kortet i den andra. Ringer Lollo i stället som sitter på bussen på väg till jobbet. Snälla Lollo, var med mig när jag kör får jag bara fram och hon pratar lugnande med mig.

Framme på skolan när Tim hängt av sig hörs tutan från ett tåg och det gick kalla kårar genom hela kroppen. Var det en olycka nu eller?? Men det var bara en varning.
Tim tyckte att det varit jätte spännande och sa:
-Vilket äventyr vi varit med om nu på morgonen, mamma!

Resan mot jobbet gick i 40km/h för det var så jäkla halt och visste inte om det skulle komma ett träd farande. OCH.. vid sista kröken innan Mickis leksaker ligger där en stor fet gran över vägen. En kollega hade kört där bara en liten stund innan mig då den föll mitt framför honom. En annan bilist som kom samtidigt som honom hade en motorsåg i bilen och fixade så att man kunde köra ut på andra sidan av vägen å köra där själva toppen på granen legat.

Ja, det var inget kul alls att ge sig ut i detta oväder idag :(

Nea blir bättre och bättre men hade haft lite lätt feber vid lunch idag. Vi får se hur morgondagen blir, om det kan bli dagis på torsdag?? ..vilket jag inte vill då hon säkert drar på sig ännu mer skit efter att hon varit så sjuk och är nedsatt. Men vad ska man göra??

Nea myser på golvet

Detta gamla täcke har mina föräldrar haft när de var yngre och alla här hemma bara tokälskar detta täcke. Det är så nött så mamma har fått sy det ett par gånger när hon haft maskinen här vid gardinfållningar (jag är värdelös på att sy). Helst av allt ska det INTE vara något påslakan på så man kan njuta av den mjuka, slitna, sköna ytan. Det är så där härligt tungt men ändå inte tjockt. Varför görs inte såna täcken längre?? Ett flitigt använt täcke genom åren, helt enkelt.

//Malin