Varje år så säger i alla fall jag att jag inte ska några nyårslöften, och det har jag inte heller.. vid tolvslaget. Men indirekt så kommer där saker man i förbifarten säger som att, i år ska jag.. ja, vad det nu kan vara.
Detta året ska jag gå ner mina kilon efter barnen har jag sagt. Hmm.. Eller hur!?!?!
Hur i hela friden ska det gå till då??
Jag avskyr att träna och HUR har folk råd att banta???
Både Micke och jag älskar sallad och grönsaker men hur får man ihop vardagsekonomin till det?? Det är ju svindyrt med "nyttigheter".
LCHF som alla kör med nu.. mmm, säkert jätte bra men jag älskar potatis och pasta. Dessutom ha tid och ork att sno ihop en bra sammansatt tallrik OCH laga vanlig mat till barnen, det finns inte möjlighet.
En annan negativ vinkel för mig på LCHF är att jag är laktosintolerant och äter numera en tablett Prolaktas om dagen, så klarar jag ett "normalt" intag av vanliga mjölkprodukter. Alltså slipper vi att köpa laktosfritt. Skulle jag öka till de mängder som alla tjatar om att man äter i LCHF-maten skulle inte min mage klara det, vilket innebär dyra laktosfria produkter.
Jag tycker att det är oerhört synd att all frukt och grönt ska kosta så mycket även när det är säsong. Det är ju så oerhört gott och roligt att ha just de hyllorna i kylen fyllda och man bara kan välja och vraka.
Vi har i och för sig alltid sallad, tomat, gurka, rödlök och så klart gullök hemma. Det blir en lagom sallad till maträtterna. Men att ha det som huvudmål skulle i alla fall inte vi klara av rent ekonomiskt. Synd!
Vi får helt enkelt hitta på nåt annat..
//Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar