Inga riktiga svar..

Jag har inte orkat skriva något på ett par dagar.
Först väntar och väntar jag på att läkaren ska ringa om provsvaren och tänker till slut att han ringer väl på måndag då.. eller skickar ett brev.
Men.. på fredagskvällen ringer han..

Jag har inte blivit ett dugg klokare utan känner ännu mer frustration över ovissheten av vad det är med vår lilla prinsessa.

Jag har fällt många tårar i helgen då det "anses" (känns det som) att det inte är något fel på henne. Att det "kanske" är ett långdraget virus!?!?!?????

Hon har lite för låga antikroppsnivåer..??
..igg och iga men inte igm om jag förstod det rätt??
Ok, nu har dom efter all denna tid hittat något som man inte hittat tidigare..

Vad det egentligen innebär med de låga värdena kan jag inte svara på och läkaren svarade mig lite sumligt om något om öronbarn osv..
I ärlighetens namn så lyssnade jag inte, för eftersom alla andra symtom inte gett några svar så blev jag så där still, tom och rummet typ snurrar.
Vad fan är det han säger..?? Jag hör honom inte..

Jag frågar om hennes huvudvärk.. om han hade tittat på plåtarna?? Det fanns ingen anledning att leta efter bihåleinflammation med ett crp på mindre än 3.

Hennes utslag i händerna då??
Han tror att det är någon typ av virus.
OM det hade funnits under hennes fötter också så hade det varit något som går just nu?? Men det gör ju inte det..
Det sitter i hennes händer och det kliar emellanåt.
Nu har pluttarna gått upp även på ovansidan av händerna och lite på armen på henne men det är inte rött där och jag har inte sett henne klia sig.

Hon äter fortfarande inte..
Ok, att det kanske går troll i hennes huvud.
Det är något jag definitivt kan hålla med om.
Har det varit något med halsen från början och sen har hon bara blivit rädd för att äta?? Jag är inte den som är den utan tackar och bugar att vi ska få träffa en barnpsykolog. Det här kommer ju vi aldrig att kunna reda i själva.
Vi kan inte muta henne med något gott för hon äter inte godis längre.
Inte chips och popcorn heller, som hon älskade innan.
Igår bjöd min mamma henne på choklad (palle kuling) för det har hon suttat på ibland, men inte. Hon dissade det totalt.

Ja, sen har vi febern??
Varje jä--a dag har hon feber och har haft det i tre hela veckor idag (v. 9, 10 och 11). Vecka 8 vet jag inte för då var hon medicinerad hela veckan dygnet runt med Alvedon, Brufen och Bricanyl.


Jag orkar inte mer..
Jag känner i hela min kropp att det är något som inte stämmer!

När Tim var ca två år fick jag till slut hjälp med honom.
Jag hävdade från det har var spädbarn, mer eller mindre nyfödd att det var nåt fel på hans mage. Jag var bara en orolig förstagångs förälder. Jag gick till och med till en privat barnläkare som skickade hem oss igen utan att ens undersöka Tim. Jag hade fel sovrutiner på honom och jag fick dessutom betala för den lilla broschyren med sovrutiner som dom rekommenderade mig att använda mig av. Till slut vände jag mig till specialist läkargruppen som inte ens tog emot barn egentligen.. Men jag sa att jag betalar vad som helst bara dom kollar på honom och grät. Jag fick en tid oerhört snabbt och hon tyckte definitivt att det skulle undersökas vidare. Denna kvinna hade jobbat på barn och sa att hon skulle kontakta en väninna om en remiss dit.
Efter den dagen fick vi den hjälp vi behövde och det visade sig att han hade Komjölks protein allergi.


Vi föräldrar känner våra barn bäst.. så är det bara!

//Malin