Lasarettet i fredags

I fredags var det dags för sväljningsröntgen och Nea var ledsen som vanligt men jätte tapper och kämpade på. Så himla duktig!

Vi struntar i det säger Nea..
..vi åker hem istället mamma!

Hon fick dricka sån där kontrast som dom hällt lite oboy i och det var inte jätte mycket hon behövde dricka åt gången för att dom skulle kunna se.

Vi gick vidare upp till den läkaren som vi haft den sista tiden på öron, näsa, hals avdelningen och vi fick komma in för en koll ganska snabbt fast vi var 1½ timme tidiga.

Hon upplevde att Nea fortfarande var röd i sin hals när hon kollade med slangen genom näsan och vi skulle sen vänta tills efter lunch för då skulle röntgensvaren komma. Dom satte även emlaplåster på båda armarna för vi skulle komplettera en del blodprover och ifall det var några särskilda prover som jag ville att dom skulle ta.

Vi hann knappt ut i väntrummet förrän hon kom och sa att hon pratat med en överläkare om råd och han ville oxå titta i slangen..

Jaha.. det var bara att gå in med henne igen och han ställde lite frågor och lyssnade på vad jag hade att säga.

Så kom den frågan jag har väntat på från dom..
(i och med att Nea har feber varje dag och har haft i ett par veckor)

Vad använder du för termometer??

Jag använder rumptermometer, samma märke som dom har på neonatalen.

Bra säger han..
Han litar nämligen INTE på örontermometer då dom ofta visar fel.

Tack tänkte jag.. äntligen har jag fått höra det även av en överläkare på området.

Så ett råd till alla er som läser..

Fimpa era örontermometrar!

Jag förstår att det är mer hygieniskt att ta tempen på det viset (i örat) när man kommer in till sjukhuset, men för gudsskull.. En gång när Nea hade nästan 40 grader i temp hemma och vi kommer in på barnakuten och tar tempen i örat och hon har inte ens 37 grader. Då bad jag dom hämta en rumptermometer så jag kunde visa dom, och jag hade rätt.

Vi fick låna en micro på deras lunchrum så jag kunde göra lite välling till Nea.

Sköterskorna var så söta när vi satt i väntrummet. (inga andra patienter där eftersom det var lunch) Dom bytte kanal på tv:n till Nea. Frågade om hon ville ha glass. Sen kom en annan med ett helt ark med bokmärken, en drakfigur och en tapperhetsmedalj. Hon hade massor med sig hem för hon fick ju en massa klistermäsken hos doktorn och hos röntgen oxå.

Till slut kom hon ut och sa att svaren hade kommit och det såg normalt och bra ut. Hon sa att nu har dom gjort allt som dom har kunnat och beklagade att dom inte kunnat hjälpa oss. Jag sa att det har ni gjort.. ni har lyssnat på mig och ni har gjort de undersökningar ni kan göra.

Hon sa att hon och hennes kollega (som varit med ett par gånger vid våra undersökningar) hade pratat om det hela på lunchen och att dom tyckte båda att jag var en förälder som ändå tog allt med lugn. Lugn fastän Nea skriker och saklig. Har koll på läget. (jag antecknar mycket hemma)och så kom det bästa..
-Så vi sa båda att säger du att det är något som är fel så tror vi på dig!
-Jag litar helt enkel på dig för du är inte en hysterisk mamma.

Jag höll på att börja gråta vad skönt det var att höra detta..
Hade velat krama henne..


Hon sa oxå att nu överlämnar dom oss till barnkliniken för vidare utredning och vi skulle få en tid redan på måndag för det var överfullt hos dem i fredags. Eventuellt så kommer vi att bli inlagda för observation. Det är så skönt att det går knappt att beskriva.

Vi tog bort emlaplåsterna för vi sa att barnkliniken får ta proverna när vi kommer dit i stället. Nea var mer än nöjd att dom inte behövde "låna" hennes blod den dagen.

Senare under eftermiddagen ringer barnakuten upp mig och berättar att vi fått tid på tisdag kl.10.00 och berättar vilken läkare vi får. Då började tårarna komma. Det blev nämligen den läkaren som räddade livet på Nea när hon föddes. Micke sa ändå tidigare på dagen.. Tänk om vi kunde få honom..

Äntligen lite medvind!

I går kväll var det jätte jobbigt.
Vi tittar på melodifestivalen och Nea vaknar och är jätte ledsen.
Hon har ont i huvudet och det kliar i hennes händer igen..
Ner och hämtar alvedon och brufen för huvudvärken och salva till händerna.
Hon beställer (gråtandes) välling och får följa med ner till soffan.
Efter en stund släpper det av, hon äter vällingen och somnar igen.

Det är grymt jobbigt och det känns som en evighet till tisdag..

//Malin