Utredning

Ja, dom fortsätter att utreda vad det kan vara med Nea.

Igår var jag inne på sjukhuset med henne igen.
Dom gick åter ner med den där slangen genom näsan och tittade i halsen och hon var fortfarande röd. Hon berättade en hel rad med undersökningar vi skulle/kunde göra.

Vi började med att röntga hennes lungor och hon var så modig och duktig, fast ledsen förstås. Hon fick stå mot en platta och man var tvungen att stå helt still. Jag satt bredvid henne på golvet och höll i hennes lilla hand där vi hade snutten oxå. Jag fick ha en hand på hennes ena ben, dels för att hon inte skulle gå iväg lika lätt men antar att det även var lugnande för henne.

Därefter var det en lång väntan innan vi kom in på nästa undersökning.
Dom kallade det genomlysa tror jag, vilket innebar att dom filmade en stund på hennes lungor. Nea var super duktig och fick denna gången lägga sig på en säng med världens mjukaste skönaste kudde. Hon var lite ledsen men inte alls lika mycket nu. Benen skulle ligga ner mot sängen och armarna skulle sträckas ut ovanför huvudet där hon kunde hålla sin snutte och jag kunde hålla i henne oxå. Jag behövde aldrig hålla fast armarna för hon skötte det själv med att hålla dom sträckta. Likaså benen, tog hon först upp men när doktorn frågade om hon kunde lägga ner dem så gjorde hon som han sa på en gång.

Innan på dagen hade vi bestämt att vi som vanligt skulle köpa en tidning med hästar när vi är klara hos doktorn. Men när hon låg där på sängen så sa jag till henne att hon var så modig och duktig att hon fick välja två tidningar om hon ville. Hon sken upp och berättade sen för alla resten av tiden på sjukhuset att hon skulle få två tidningar och visade upp två små söta fingrar.

Vi fick gå tillbaka till läkare nr 1 där vi fick sitta i 1tim och 10min innan vi fick komma in igen. Hon hade försökt få tag på den läkaren som genomför att svälja nån slang för att kolla.

Kvar där efter är kontraströntgen.. om den ska eller går att genomföra på henne och eventuellt söva henne (PANIK) för att kolla vad det kan vara.

Jag berättade om våra känslor om sövningen som vi diskuterat med öronläkaren läs här tidigare. Men visst.. hittar vi inget på de andra undersökningarna så måste vi ju göra det. Något är det ju som besvärar henne.

Doktorn sa att hon ska ta ställning tillsammans med någon annan läkare om det ska bli sövning. Skulle dom söva henne så kommer dom att sätta plaströr på henne, så är det gjort.

Eftersom klockan hade hunnit bli mycket och den personal hon behövde prata med hade börjat gå hem för dagen så skulle hon ringa hem till mig idag.
Nu är klockan 12:32 och hon har fortfarande inte ringt..

Vad är det för fel på våran lilla Skrulltan??
Man går på nån sorts adrenalin genom dagarna men känns inte långt ifrån ett ordentligt psykbryt snart.

Om jag bara hade fått veta..

Det är bara en månad till vi ska åka till Kina och just nu vill jag inte lämna henne i en hel vecka. Inte för att jag inte litar på min mamma som ska passa dom, för det gör jag verkligen. Men om nåt händer.. jag kommer ju aldrig att förlåta mig själv för att jag inte fanns hos henne.

Nu är det bäst att avsluta för nu rinner mina tårar så jag knappt ser skärmen..

//Malin