Fredag och inte ett smack tillfreds..

Sitter här med en kopp kaffe å har precis kollat igenom lite bloggar. Funderar på att äta en macka men kommer lixom inte igång. Igår åkte jag hem tidigare från jobbet (ca 11.00) då jag inte alls mådde bra. Gick raka vägen till sängen när jag kom hem och somnade direkt. Vaknade inte förrän efter 15.00 och hade då ont i huvudet. Det fick bli en dag till hemma idag, tack å lov.. för jag känner mig som överkörd av en buss.

Micke hämtade hem barnen från skola och dagis och vi bestämde oss för en myskväll med dom. Det blev pizza framför en film vilket uppskattades mycket av de små. Det tillhör inte vanligheterna att vi sitter i tv-rummet å äter. Mysigt var det och jag fick sitta hopkrupen med mina små men otroligt jobbigt att jag inte får pussa på dom just nu (mina svinkoppor).

I går blev Tim så illa sparkad att han fick gå till skolsystern. Jag är så oerhört trött på det här nu!!!! Förra veckan var det en kille som sparkade honom rätt upp på snoppen. Han har blivit puttad ner för en trappa (bara för att nämna lite). Ska på möte på skolan på måndag men jag var så jävla arg och ledsen igår så när Tim sa att han vill polisanmäla pojken som gjorde detta mot honom så sa jag rent ut till honom att det hjälper inte eftersom den pojken inte är den enda som gör honom illa utan dom är ju en hel hop. JAG vill polisanmäla hela jävla skolan i stället. I två jävliga år har detta pågått mer eller mindre, av och till. Har hela tiden varit stenhård mot Tim med att han absolut inte får ge igen för då är han lika dum som dom som börjar. Han kan komma hem med tårar och säga att jag kunde inte låta bli tillslut utan jag slog tillbaka. Berättandet från skolan är oftast i slutskedet av bråken och då ser personalen så klart att han är med i det hela och dom har ju ingen aning om hur det börjar. Alltså så har Tim varit "inblandad" i bråk, sällan ett "offer".  Är det konstigt att han inte fungerar på lektionerna??

Funderar skarpt på att lägga upp en ny taktik fastän jag vet att det är fel..
Tänk om man ska peppa honom att slå till av bara fan på dom små jävlarna som trakasserar honom. Låta honom slå ner dom en gång för alla så kanske dom blir rädda för honom i stället och det blir inte lika kul att mobba, varken fysiskt eller psykiskt. Men att lära sitt barn att slå??? Nä, det känns INTE rätt.  Vi får fortsätta kämpa.. Barnen är ju det finaste vi har och man är så otroligt maktlös i dessa situationer. Skulle helst vilja säga upp mig från jobbet och gå med honom i skolan.. Tänk om vi hade haft råd med det..

Idag hämtar jag hem honom direkt när skolan slutar så han inte behöver vara där mer än nödvändigt!

//Malin